i morse: wilma hade norra europas största fästing på sig så jag ringde mormor och mormor kom farande, plockade upp wilma och körde ut henne till nylandet där morfar satt på en åker och plastade balar. han plockade bort sex stycken vidriga parasiter. men tro för all del inte att jag slapp undan dessa djävulens avkommor, så snart mormor for med jycken kände jag hur det kliade på armen och mycket riktigt kröp det runt en liten jävel där, jag slog och skrek och av for den men jag hittade den aldrig. jävligt smart. jag var så grossed out att jag ville raka av mig allt hår på kroppen och djupdyka i en balja fylld med klorin, nöjde mig dock med en vanlig dusch och "duschcreme" från apoteket. efter tvagandet knölade jag ner mig i soffan med filt och bästa kudden och började slappna av då jag kände ett krybblande i skinnet. den envisa lilla insektsdemonen kröp nu omkring på vaden. jag slet bort den med naglarna, lade den på stenplattorna vid öppna spisen och grillade den hårt med braständaren. äckliga sate. jag eldade på tills den blev ett litet pulver.
men liksom, var fan var den när jag duschade?! jag rev och slet och lyfte i hela kroppen för att kontrollera att den inte var kvar, såg den alltså inte och då sökte jag med ljus och lykta över min rundhylta kropp för att hitta den. den satt väl på ett könshår och chillade och fick sig en gratis spa-kur medan den bidade sin tid. fyfan.
sa jag att jag har fästingfobi? alltså på riktigt, inte ett fullt normalt äckel inför dem utan en renodlad fobi och en rädsla så ren och skär att jag inte ens kan se dem i seriefigursform utan att kräkas magen ut och in.
nå. mormor och morfar ska i alla fall ha kvar wilma till ikväll vilket är så jävla skönt för jag har the menssmärtor from hell och pallar knappt resa mig upp, än mindre hundpromenera var tredje timme. dessutom är jycken bärare så att säga. ska inte gå i närheten av henne annat än att sätta på kopplet. och hon kan ju drömma om att bli kliad på magen.
