they're all so arty

nico sover, svinen bökar i höet. jag har gett upp målandet för dagen och tittar på most evil, avsnittet om "ondskefulla kvinnor". ondskefulla kvinnor som undantag då, för någon skelögd "forskare" konstaterade nyss att kvinnor ÄR mer omhändertagande av naturen. det mänskliga intellektets tillbakabildande firar obekymrat nya triumfer. men det visste vi ju. ändå glömmer jag ofta bort att människor, alltså många, stenhårt och fast tror att biologin styr allt. så jävla stenålder, don't get me started.

men målandet då, det är samma projekt jag påbörjade förra omgången av bild b, strax innan jag blev sjukskriven. ett konstnärsprojekt där man gör en kopia (målad), en tredimensionell tolkning (har täljt skulptur i gips), en målad tolkning, en digital bild och en plansch som ska föreställa någon slags utställningsinfo. jag har suttit i en vecka med den där jävla kopian som blev halvfärdig i fjol innan jag (i går) kände att jag inte pallade att göra alla justeringar. började om i mindre format, på pannå. är jävligt less. vet att alla andra kursdeltagare är så gott som klara, de gör allt snabbt och snyggt och pliktskyldigt. som någon slags robotar. de är liksom studentversionen av stepfordfruarna. men älskvärda, givetvis. utom mitt utvalda hatobjekt. (hehe, älskar att jag har någon att störa mig på). hon verkar betrakta mig som en rival, kanske för att jag har bondat med den andra manon som hon ju känner sedan tidigare. varje gång jag pratar med henne, den andra manon då, kan jag se liksom i ögonvrån hur den här bruden stirrar på mig och snärper med munnen. och sedan måste hon avbryta samtalet, slänga sig om halsen på manon, tjata och gapa som en bortskämd snorunge för att få uppmärksamhet. alltså. orka.

some are dead and some are living

och så har vi minnesdag idag (den åttonde) eftersom det är tjugonio år sedan john lennon blev mördad*. john lennon var min första riktigt stora idol. jag och sophie var elva bast och dyrkade beatles när de andra tipsorna i klassen älskade backstreet boys. jag var team lennon, sophie var team mccartney, tillsammans var vi så fixerade vid beatles att vi inte kunde tänka på eller prata om något annat under hela mellanstadiet. det är ett under att vi faktiskt lärde oss något annat än beatlestrivia. men det blev ju människor av oss också, tillslut.


*han blev skjuten i ryggen av mark david chapman som för övrigt har nummer 7 (highly narcissistic, not distinctly psychopathic people with a psychothic core who kill people close to them (jealousy an underlying motive)) på dr michael stones lista över "most evil"

killing me softly

min besatthet av amerikanska seriemördare tar sig musikaliska uttryck, min favoritlåt om seriemördare är för tillfället "jack the ripper" av nationalteatern. heh, skoja. det är "john wayne gacy jr" med sufjan stevens. annars är ju ett favoritband the brian jonestown massacre vars bandnamn delvis refererar till jonestownmassakern 78. jim jones var visserligen inte seriemördare på det viset, men han finns åtminstone med på dr michael stones' most evil-lista! på plats 22, den högsta och most evil-platsen, reserverad för: "Psychopathic torture-murderers, with torture their primary motive, sexual homicide". john wayne gacy ligger för övrigt på samma plats.