jag gör mina bystövningar

Kittens!

Jag har bra dagar och ett utmärkt promenadväder. Igår till exempel, Nico och jag gick in till stan för vi hade ärenden. Jag var klädd i fem olika färger varav endast en var svart. Kände mig käck. Det var höstigt och solen ba: *lyser*.  Var på okej humör! Fick dock köpa öronproppar efter vägen eftersom blåsten gör att jag får örvärk, är ju klen på det viset.

Anywhore. Vi uträttade ärenden på stan, vi gick hem. Vi gjorde viktiga men tråkiga saker, jag tog vagnen tillbaka till stan för att köpa dumplings på asiaten på östra hamngatan. På vagnen blev jag vän med två alkisar som tyckte jag var söt, vi önskade varandra trevlig helg. Jag handlade, tog vagnen hem. Sedan pluggade jag franska i någon timme och tittade på Valley of the Dolls som jag köpte på Ica Maxi härom veckan när jag ville u-n-n-a mig. Hade aldrig sett den tidigare men en är ju wild and crazy och ba impulshandlar lite sådär för 59 spänn

och jag sjöng hej babe, take a walk on the wild side

Det är förresten en två-i-en så jag har Beyond the Valley of the Dolls också. Den har jag heller aldrig sett

och jag sjöng hej sugar, take a walk on the wild side

Ja. Jag tittade alltså på Valley of the dolls. Och. Jag vet inte vad jag ska säga om den. Har någon sett den? Vi kunde prata om den! Anywhore. Idag tänkte jag bjuda på bilder från filmen, satt och screencapade mig igenom den. Varsågoda:

Jag har fått EN deppbloggsläsare! En anonym. Hej okända läsare, jajillarej! Nu jävlar blir det ångestdagbok, ska vältra mig i det, vara töntig och tonårig och ba bufuckinghu osv.

Annars har jag fyllt år och haft namnsdag, varit på möhippa, klippt mig, varit hos Nicos föräldrar, plockat svamp, gjort tårtor, varit på min tredje fransklektion, hängt med bokklubben. Är som en mänska nästan.

Och nu ska jag fara utsocknes igen. Träffa Siri och sen gå på ett sådan där rejält bröllop, i kyrka och med dress code och allt. Så jävla vuxet.

Kejkejkej, nu borde jag sova.

chapitre un

 

bonsoir kittens!

idag hade jag min första fransklektion! jag har en del att säga om det. kort sammanfattning: svårt men roligt. svårt till exempel att ge sig hän och härma uttalet ordentligt, intonation osv. en som inte hade svårt att ge sig hän var en av männen i gruppen. han presenterade sig liksom som "Magnyss" och fick till och med in ett franskt uttal av sitt efternamn som är ett sådant där vanligt svennefternamn, typ Lundberg. tänker att det var rätt töntigt? alltså han kunde inte mer franska än någon av oss och så ska han hålla på med sitt jävla "Magnyss". eller var det rätt och riktigt av honom och det är jag som är bitter och förmer som vanligt? 

på tal om det dårå. de andra kursdeltagarna. gillade kvinnorna, ogillade männen. surprise. alltså, när "Magnyss" kom in i klassrummet lyfte han båda armarna och tittade på oss andra som att vi var där enbart för hans skull. för en sekund trodde jag att vi skulle ha två lärare och han då var den ena. icke. han ville bara göra entré som vore han nybliven os-guldmedaljör. ja ba *hissar vet hut-skylten*. den andre mannen är en sådan där kille som jag tänker vill vara "en skön snubbe" som ska skämta om allt fast inget av skämten han skämtar är roligt och alla bara ler stelt. ja och så gjorde de två männen den där grejen att de hela tiden sökte ögonkontakt med varandra och skrattade i samförstånd, bara för att de råkar vara män då? alltså, orkar inte. jag menar, detta är inte högstadiet. måste de vara så jävla ängsliga och hålla på med sitt koketteri för att få bekräftelse?

okej, kul grej dock: fick beröm av franskläraren redan efter mitt första "je m'apelle". "är du verkligen nybörjare? frågade franskläraren, "du har så bra uttal!". blev smickrad men sjukt nervös för sen blev det som att franskläraren verkligen trodde att jag hade läst franska förut men valt nybörjarkursen av ren blygsamhet så hela tiden frågade hon mig först om allt men jag blev så nervös att jag klantade till mitt första "comment vous appelez-vou" och glömde första vouset. ska dock öva järnet och bli bäst och göra min extrafamilj R stolt. driver redan Nico till vansinne genom att oavbrutet tjata "je m'apelle Martin" (som står i kursboken). kan inte sluta säga "Martin" med töntröst. reflekterar inte ens över att jag säger det. har blivit som tics. 

kej kej kej, nu är det natt och hur vore det med lite sömn.

biljett!

<----- Jo. Min vän Fia har designat ett bidrag till det nya SL-kortet och jag tycker den är jättefin och de flesta andra bidrag astråkiga (kul med katter och blommor liksom). Den som vill kan rösta här.

Andra biljetter: På torsdag åker Nico och jag till Göteborg för att måla om i läggan. Har aldrig målat ett rum förut, bara lador (ja jag kommer från landet). Visualiserar scener från någon åttiotalsfilm, eller nittiotalsfilm med för den delen. Typ Ghost. Målar inte Demi Moore om i hennes och Patrick Swayzes storslagna loft? Hon har snickarbyxor och ser typ härlig ut. Eller St. Elmos Fire! Leslie (Ally Sheedy) målar om i hennes och Alecs (Judd Nelson) storslagna loft. Alltid dessa loft! Älskar St. Elmos Fire. Minns dock inte om Leslie bar snickarbyxor men det gjorde hon säkert. Haha, var så kär i Emilio Estevez* när jag var liten. Fast i St. Elmos Fire var han creepy. Första gången jag såg filmen blev jag kär i Andrew McCarthy. Och så såg jag Pretty in Pink och blev ännu mer kär. Blev kär i Molly Ringwald med för den delen. I Pretty in Pink var det Jon Cryer som var creepy. Och såhär i efterhand tycker jag att Andies pappa (Harry Dean Stanton) är creepy han med, fast han är sympatisk i filmen. När jag ser honom nu kan jag bara tänka på Roman.

Och det var väl dagens filmtips.

* Det var när jag såg honom i Young Guns II jag blev kär i honom. Young Guns II var min favoritfilm. Var även kär i Kiefer Sutherland och Lou Diamond Phillips.

Antalet länkar i det här inlägget: 17

starry starry night

put a ring on it!

Förra veckan tog Nico och jag tag i det här med att få våra förlovningsringar förminskade. Vi har nämligen tatt Nicos farföräldrars ringar till våra och de är en aning för stora. Så stora att de ibland trillar av fingrarna om vi viftar för häftigt med händerna Ofta man viftar häftigt med händerna förresten. Anyhoo, vi tog ringarna "Svea och Morgan 1945" till guldsmeds/juvel/smyckesaffären för att "konsultera", typ. Expediten skulle hjälpa oss att få rätt storlek. Jag kände mig uppspelt och romantisk. Som i filmerna ni vet! Med Julia Roberts eller något. Fast mer genuint, of course och ingen prostitution. Kom förresten på att det kanske inte är Julia Roberts som gör alla romcoms nuförtiden? Är det mer hon den blonda från Grey's anatomy? A men blablabla. På guldsmeds/juvel/smyckesaffären: expediten håller upp typ provringar eller något och ba säger till mig "ja du har ju strutformade fingrar... eller kanske mer som en kona[sic!], alltså de blir tjockare och tjockare och är tjockast längst in". Alltså! Och så säger hon, självbelåtet, till Nico "Du har likadana fingrar som mig, knogarna är bredare än resten av fingret". Men hallå. Strutformad? Kon(a)formad? Tjockare och tjockare? Strutformad kan ju du vara själv, jävla idi, sa jag. Inte. Herreje, jag är betydligt mer väluppfostrad och hövlig än så. Kommer istället ge henne föraktfulla blickar på fredag när vi hämtar ringarna och när jag ska säga "tack" kommer jag inte mena det helhjärtat!

yes it's real love

Okej, jag ska varna, det ska jag. För jag tänker vara så jävla puttinuttig och gulligull att man kan kräkas av det. Typ. Så långt jag kan sträcka mig offentligt då. Ehm. Alltså, Nico. Som jag älskaran. Hur han är the fucking love of my fucking life. Och fast båda har det så jävla pissigt, på varsitt håll, alltså var för sig. Så att det ibland går ut över den andra. Ändå. All jävla skit i den här jävla skitvärlden (som den ter sig ibland) är, på riktigt, futtigt.

Och den interna barnsliga humorn och hur han får mig att skratta och hur han får mig att gråta och all jävla Tjärlek. Nico min swissurlnissurl, I love you Mount Foreverst. Och jag vet att you loves me K2.

Och för att avrunda den här sockerkavalkaden ger jag er soundtracket

they're all so arty

nico sover, svinen bökar i höet. jag har gett upp målandet för dagen och tittar på most evil, avsnittet om "ondskefulla kvinnor". ondskefulla kvinnor som undantag då, för någon skelögd "forskare" konstaterade nyss att kvinnor ÄR mer omhändertagande av naturen. det mänskliga intellektets tillbakabildande firar obekymrat nya triumfer. men det visste vi ju. ändå glömmer jag ofta bort att människor, alltså många, stenhårt och fast tror att biologin styr allt. så jävla stenålder, don't get me started.

men målandet då, det är samma projekt jag påbörjade förra omgången av bild b, strax innan jag blev sjukskriven. ett konstnärsprojekt där man gör en kopia (målad), en tredimensionell tolkning (har täljt skulptur i gips), en målad tolkning, en digital bild och en plansch som ska föreställa någon slags utställningsinfo. jag har suttit i en vecka med den där jävla kopian som blev halvfärdig i fjol innan jag (i går) kände att jag inte pallade att göra alla justeringar. började om i mindre format, på pannå. är jävligt less. vet att alla andra kursdeltagare är så gott som klara, de gör allt snabbt och snyggt och pliktskyldigt. som någon slags robotar. de är liksom studentversionen av stepfordfruarna. men älskvärda, givetvis. utom mitt utvalda hatobjekt. (hehe, älskar att jag har någon att störa mig på). hon verkar betrakta mig som en rival, kanske för att jag har bondat med den andra manon som hon ju känner sedan tidigare. varje gång jag pratar med henne, den andra manon då, kan jag se liksom i ögonvrån hur den här bruden stirrar på mig och snärper med munnen. och sedan måste hon avbryta samtalet, slänga sig om halsen på manon, tjata och gapa som en bortskämd snorunge för att få uppmärksamhet. alltså. orka.

en etta för två

det närmar sig, alltså det s k sambolivet. fast aldrig att jag kommer att referera (hej anglocism!) till nico som "min sambo", det är bara medelålders människor som gör det. och typ unga par som skaffar radhus innan de fyllt trettio, som slår sig ner i typ...gimo. och så har de kanske en hund som de tävlar med i agility. anyhoo, vi börjar redan fira nicos inflyttning och kommer väl fortsätta så länge pengarna räcker. det finns ingen anledning att inte fira. i morgon till exempel, firar vi inte bara själva flytten utan också att nico blir uppsalastudent. double the fun så att säga. å förresten, "utan också". säger man verkligen så? det låter helt skevt och typ som dubbelsovel. utan också. en tycker att jag borde ha ordning på det där, såsom blivande svensklärare. det har jag alltså inte. icke godkänt.

blogg, goddag

kära dagbok,

detta har hänt: jag har sörjt min kanin, firat jul i dalarna, firat nyår i göteborg. nu sitter jag med hemtenta, är vaken fel sida av dygnet och saknar fortfarande min kanin. och så förbereder jag det kommande sambolivet genom att varsamt packa undan mina porslinsfigurer: rådjurssamlingen samt genom ett smärtsamt undanstuvande av halva boksamlingen. men belöningen blir desto större då va.

kids say the darndest things

i går skulle jag och nico titta på x-files, avsnittet "ice" där mulder och scully är isolerade på en isklump någonstans med tre "experter" med olika inriktning och dessutom någon sorts aggressiv mask som kryper i blodet och gör folk till galna psycho killers. å, hon från despan var med och spelade psykolog tror jag, hon som har damp-ungar ni vet. shit vad stört det blir med syftningsfel. men jaja blabla. vi satte oss tillrätta i sängen som fortfarande tjänar som soffa dagtid och tröck pläj. "det här avsnittet heter 'ice", sa nico varpå jag nickade och hummade och drömde mig bort i en bubbla fylld av mulder och scullys sexual tensions men avbröts av att den obehagliga datarösten på nicos mac utbrast: "ice rimmar på bajs!" på syntetisk svengelska.

vanilj right back atcha

therese bohman har skrivit en artikel om motmanifestet. jag håller inte alls med. om jag orkar formulera mig, eller om jag hinner snarare, ska jag skriva något om det. nu har jag rätt bråttom för jag far till göteborg senare i dag och måste hinna ordna med this and that innan dess.

annars, inte mycket. funderar på att börja använda versaler i större utsträckning. som om jag tyckte att det var viktigt eller något. jag har ju inga problem med att knöla med skriftspråket om man säger så, vad jag än skrev i textanalyserna jag lämnade in häromdagen.

och senare: jag ska läsa om homo faber och sedan skriva analys, någon gång. om ett par veckor sådär alltså, plicketi plock, ta fler förlorade poäng.

kör över mitt huvud

okej. uppläsningen gick sådär. jag och fia var sent ute och fick stressa, bussen kröp fram (i bästa fall) i rusningstrafiken och fukten låg tät i luften. jag hade nyss tvättat håret men inte haft tid att torka eller piffa det och eftersom det är rätt risigt nu såg jag ut som en grankvist i skallen.

men att läsa är egentligen inga problem, brukar inte bli särskilt nervös. fast ljudet blev lite märkligt i högtalarna, folk skrek och musik spelades intill så jag hörde inte vad jag sa. nå.

nico tog en massa bilder och när jag såg mig själv ville jag skära ut mina ögon. är så jävla grotesk. jag överdriver inte när jag säger att jag såg ut som en barbapappa invirad i en nittiotalsgardin. och med den där hårkvasten på. jag skäms. vill inte vara ytlig och pimpinett sådär men herregu. jag gråter lite fortfarande. först tänkte jag att bilderna var tagna ur osmickrande vinklar eftersom nico satt långt fram och alldeles intill scenen som var rätt hög. hoppades att de andra också skulle få breda kroppar och dubbelhakor, men icke. jag får ensam bära tjockistiteln. oh dear.

inte heller detta inlägg blir genomtänkt och välformulerat, ville bara ventilera min lilla tjockisångest. hoppas bara ingen gick förbi kulturhuset i fredags och såg mig.

måste börja ikläda mig sopsäck alt. gå i ide.

wino

älskar att nico, när jag drar upp en flaska balsamvinäger ur ica-kassen, skiner upp och utbrister: "åh, haru köpt vin?!"

lill-lördag

efter prommis med sura jycken wilma tittade jag på miss marple och det var så fint för i kvällens avsnitt fanns det två fina flator, en butch och hennes virriga flickvän. det värmde mitt queera hjärta nu när jag inte kan delta i årets pride. nå, nu gick det ju sådär för flatorna, den lilla virriga blev mördad och butchen förkrossad och lämnad ensam på gården. jag bölade lite.

och; utan nico i fjorton dagar försmäktar jag i denna byhåla. bölar lite.

<3

jag vill inte vara en sådan jobbig jävel som bara ska vara gulligull och pussinuss men alltså jag älskarn.

can you hear the beat of my heart

my heart goes like:
bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp!

such a perfect day