they're all so arty

nico sover, svinen bökar i höet. jag har gett upp målandet för dagen och tittar på most evil, avsnittet om "ondskefulla kvinnor". ondskefulla kvinnor som undantag då, för någon skelögd "forskare" konstaterade nyss att kvinnor ÄR mer omhändertagande av naturen. det mänskliga intellektets tillbakabildande firar obekymrat nya triumfer. men det visste vi ju. ändå glömmer jag ofta bort att människor, alltså många, stenhårt och fast tror att biologin styr allt. så jävla stenålder, don't get me started.

men målandet då, det är samma projekt jag påbörjade förra omgången av bild b, strax innan jag blev sjukskriven. ett konstnärsprojekt där man gör en kopia (målad), en tredimensionell tolkning (har täljt skulptur i gips), en målad tolkning, en digital bild och en plansch som ska föreställa någon slags utställningsinfo. jag har suttit i en vecka med den där jävla kopian som blev halvfärdig i fjol innan jag (i går) kände att jag inte pallade att göra alla justeringar. började om i mindre format, på pannå. är jävligt less. vet att alla andra kursdeltagare är så gott som klara, de gör allt snabbt och snyggt och pliktskyldigt. som någon slags robotar. de är liksom studentversionen av stepfordfruarna. men älskvärda, givetvis. utom mitt utvalda hatobjekt. (hehe, älskar att jag har någon att störa mig på). hon verkar betrakta mig som en rival, kanske för att jag har bondat med den andra manon som hon ju känner sedan tidigare. varje gång jag pratar med henne, den andra manon då, kan jag se liksom i ögonvrån hur den här bruden stirrar på mig och snärper med munnen. och sedan måste hon avbryta samtalet, slänga sig om halsen på manon, tjata och gapa som en bortskämd snorunge för att få uppmärksamhet. alltså. orka.