hatar fan att vara tjockis. så jävla ovärt. särskilt nu på sommaren och man dragit på sig en klänning eller kjol och det är för varmt för strumpbyxor och så går man ett par tre steg och så får man skavsår på insidan av låren. liksom. skavsår! på insidan av låren! helt jävla stört. ändå kan jag inte förmå mig att banta, blir så jävla oggu bara jag hör ordet "GI". hatar fan "GI". storabjörn håller på med det nu, eller, han har väl hållt på med det i ett par månader. och observera då detta: storabjörn är vältränad fotbollsgosse och har aldrig i hela sitt liv varit i behov av viktminskning. "men det är bra för hälsan!" säger mor. samt, "han har sådan karaktär". det är ett jävla tjat om den där karaktären. herregud, han äter inte ens frukt om kvällarna längre för "det är så mycket fruktos i frukt, jag äter bär i stället!" säger han. men ge mig ett jävla bryt, sen när är frukt onyttigt? nå, det är väl som tandläkaren alltid har sagt, "frukt är också godis". men jag säger som siri, godis är per definition onyttigt, och då menar jag onyttigt som i riktigt jävla socker och inte lite sketet "fruktos".
allt handlar om viktminskning i min familj. "egentligen borde man be någon ta kort på en när man inte är beredd" sa mor förra sommaren, "så man ser hur man verkligen ser ut!". några dagar senare bläddrade jag igenom bilderna i mors digitalkamera och upptäckte att där var en massa pics på mig tagna ur osmickrande vinklar: hopsjunken vid datorn, i baddräkt i rossen, med dubbelhaka vid köksbordet. men nog vet jag hur jag ser ut allt, herregud, det finns ju speglar.
men det är inte som att det hindrar mig från att bre den tredje smörgåsen.