tja!

Det är bara er ulliga gulliga bipolar bear som skriver! Jag ska berätta för er om min senaste aktivitet. För två veckor sedan började jag på en mindfullnesskurs på psyket. Varje tisdag mellan fyra och halv sju sitter jag med tio andra dårar och lever i nuet. Ni kanske undrar om jag redan hatar någon och det kan jag säga att det gör jag. Det är en man förstås, är ju förutsägbar på det viset. Nä men han är säkert en trevlig prick men jag måste ju ha någon att störa mig på, det tycker jag att jag kan få unna mig. Hans enda fel hittills är väl bara det att han ska prata hela tiden och det får jag väl stå ut med så länge för ingen annan är så snacksugen på det stället. Utom kanske en person. Som också är man. Go figure. Ja men mitt hatobjekt har sådan störig röst va, alltså han låter så obehaglig, typ "len" om ni fattar? Alltså, som att han spelar en karaktär och betonar allt konstigt och överdrivet. Som att han njuter så mycket av att höra sin egen röst att han måste dra ut på orden och smaska fram varje mening. Anywhore! Nu ska jag berätta om första träffen på mindfullnesskursen.

Det första vi fick göra var att titta och lukta på och peta och på och lyssna(!) och slutligen äta ett russin. Alltså när ledaren ba "Ni kan föra föremålet (russinet) till örat. Hör ni någonting? Vad låter det som?". Ba det låter som ett jävla russin som håller käften? A men sen skulle vi äta eländet och smaaaaaka och tugga och känna efter osv. Och jag hatar verkligen russin. Konsistensen, smaken (smakar typ pensionär?) Alltså som unken gamling luktar. Så när vi skulle berätta om vår "upplevelse" sa jag bara: "russin är inget annat än förödmjukade vindruver". Det är ju sant men också ett litet skämt va, för att lätta upp stämningen där som var skrämmande new ageig. Ingen skrattade. Hon skrattar nästan aldrig, ledaren då. Alltså hon är provocerande tråkig, har samma ansiktsuttryck hela tiden. A men sen skulle vi göra "kroppsskanning" och ligga på golvet och andas och "rikta positiv uppmärksamhet" åt våra fotsuler osv. Har svårt för det alltså, flummet va. "Vilken känsla förnimmer du nu?". Ba, tristess? Nä men jag ska försöka, lovar. Kej, återkommer!

chapitre deux

Vad jag skrev inatt när jag inte kunde sova.

Bonsoir kittens!

Egentligen har jag dataförbud nu men jag kan inte göra så mycket mer än att sitta här och glo, för 1. kan ej sova, 2. kan inte läsa eftersom Nico sover och rummet är släckt och vi har ingen läslampa. Eller, jag har en liten sådan som man fäster på boken, fick den av Siri för något år sedan och den är asbra men jag hittar den ju inte nu då va. Eh, och 3! Kan ej se på tv. Nico kan iof sova när den är på men det spelar liks ingen roll när det inte finns något värt att titta på. Å minns när tv4+ hade bästa natt-tvn! En massa Law & Order på rad, jag kunde se två avsnitt och sedan somna ifrån det tredje.

A men vafan. Orkar ej radera tråkrapporten ovan. Det jag skulle göra var att berätta om dagens fransklektion och då främst om hur mycket jag hatar männen i gruppen. "Magnyss" och den andre, vi kan kalla honom Douchebag tills jag kommer på något smidigare.

Anywhore! När jag gick in i, eh, klassrummet idag var det naturligtvis bara Magnyss och Douchbag där. Magnyss hade med sig en liten resväska på hjul, han hade varit i Beirut på konferens. Han berättade allt om detta. Douchbag var sidekick, ungefär som att han själv varit med på resan. Magnyss sa sen något om när han "gjorde affärer med USA" och Douchbag kontrade med anekdot om hans farbror i samma land. Jag fick hjärnblödning av hat men log. Väldigt stelt. Är ju väluppfostrad på det viset. 

Senare under lektionen drar Douchbag ett dåligt skämt om transpersoner och ett skämt om att "vad jobbigt det vore om man råkade säga jag har pojkvän istället för jag har flickvän!". Ja gud så hemskt då skulle de tro att du är bög höhö jösses vad galet för inget kan vara mer fel nejnejnej du är så straight så straight. Käften ditt as. A men sådär håller han på hela tiden. 

Själv är jag lika charmerande som alltid.

kapitel 3. i vilket jag prejar uppsalabor med rullväska och dricker rödvin med fia

Kommer till Uppsala, möter Fia. På vägen från stationen till Fias lägenhet, typ vid Linnéträdgården, prejar jag några jävla idin som tar upp all plats på trottoaren, rätt på med rullväskan ba. Smeck. Töntar. Får skylla sig själva som bara står där och dräller när det liks finns de som behöver använda trottoaren till det trottoaren är till för dvs GÅ på. 

Har förresten slutat väja undan för folk när jag är ute och går. Okej, ger plats åt väldigt gamla människor, gravida, barn, folk med barnvagn, folk i rullstol och folk med kryckor. Är sympatisk på det viset.

Anywhore. Vi kommer hem till Fia, vi dricker vin, Fia lagar mat. Och säg inget till Anna nu men Fia har lagat mat åt mig TVÅ gånger. Det är tydligen någon sorts rekord. A men mat och rödvin. Och så pratar vi om män vi hatar. Jag säger att jag hatar typ alla män. Fia säger "jag hatar män som företeelse, kan man säga så?". Of course you can darling, of course you can. 

Slut på kapitel 3.

kapitel 1. i vilket jag försmäktar på tåg

 Kittens!

Jag ska berätta för er om min helg, det blir roligt för er.

Kapitel 1.  i vilket jag försmäktar på tåg

Det var i fredags då. Jag vaknade klockan fyra, tog stockholmståget halv nio. Okynnesfacebookade från tåget, skrev följande:

  

Åker tåg nu igen. Det sitter nån himla man bredvid mig som jag redan hatar trots att han inte gjort något annat fel än att ha råkat boka platsen bredvid min. This charming woman lever ej i fred och frihet med andra människor när hon åker tåg. Är osympatisk på det viset

Fortsatte:

  

Och så är det nån stare på andra sidan gången som har bett konduktören vrida upp värmen så nu är det finsk bastu i vagnen. Minus björkkvist

Vidare:

  

Men värst av allt är en grupp medelålders män som springer runt och väsnas som högstadiekids eller något. En har t-shirt som det står "Malt Whiskey" på, i Walt Disney-typsnitt. Ja ba nä nä nä

Och avslutade tågresan med detta:

  

Plus tre ungar som skrikgråter ikapp. Stackars ungar kanske men framför allt stackars mig

Och sen steg jag av i Stockholm. Slut på del 1.

så.jävla.ödmjuk

Haha, blev så sjukt arg för ett tag sedan när två av vaktmästarna på jobbet pratade fotboll och den ena hävdade att Liverpool ligger i södra England. Sa dock inget, man är ju väluppfostrad på det sättet. Dessutom verkar han inte riktig i huvut (lite händig som vi säger hemma i byn eller lite eljest som man säger i Norrland) och pratar med släpig inbrottstjuvsstockholmska. Jag kan inte ta ifrån honom att han tror det är en halv kontinent mellan Liverpool och Manchester, eller?

Annat som gör mig arg: folk som bygger varuberg på rullbandet. Och då jobbar jag inte ens i snabbköpskassa! Man är ju störd på det sättet.

office space

En av mina kolleger på arkivet är rätt skum. Alltså konstig på riktigt. Hon hälsar aldrig, stirrar bara ner i backen. Fast hon kan hälsa! Hon hejar på chefen. Hon går aldrig ner till personalrummet när vi har "rast", bara sitter framför datorn och fortsätter jobba. Tror jag. Kanske okynnessurfar hon, kanske lägger hon Harpan, vad vet jag. Annat konstigt och det som stör mig mest är att hon inte andas normalt. Hon andas genom näsan. Högt. Alltså jättehögt. Jag hör henne fast jag drar upp volymen på min ipod till högsta. Kan man flåsa genom näsan? Ja det kan man! Ba Darth Vader's got nothing on her.

Och det här är så jävla stört. Varje morgon åker vi samma buss från stan och när vi stiger av vid hållplatsen hälsar vi inte. Eller, hon hälsar inte, jag har försökt. Istället tävlar vi in till kontoret. För den som kommer först får ta den bästa platsen med den bästa datorn. Vi ba låtsas som ingenting och går så snabbt det går utan att börja springa och det ska ni veta, är rätt jobbigt nu med all snö. Särskilt som Doctor Martens har den mest hala sulan i världshistorien. Brukar ändå vinna. Och njuter av att se hennes besvikna uppsyn när hon stampar in efter mig. Sen sitter vi där och låtsas som ingenting.

Normalt.

blogghappening

Alltså. Det här gör man kanske bara när man har typ över hundra eh läsare men eftersom jag tror att jorden cirkulerar runt mig tänker jag att det blir roligt för er att läsa detta. Alla, cirka, fem personer som följer bloggen. Hittade en sådan lista jag gjorde för något år sedan så den tar jag och modifierar (ganska) lite. Det är "25 saker om mig".


1. jag hade aldrig kanin eller marsvin som husdjur när jag var liten men skaffade båda när jag var 22

2. när jag var liten sjöng jag med Lotta Engberg på scen i Avesta ishall

3. när jag var liten gifte jag mig med granngossen Robert. Flera gånger

4. nu ska jag gifta mig med Nico. Men på riktigt dårå

5. jag minns nästan allt från min barndom

6. jag är sjukligt intresserad av amerikanska seriemördare

7. jag drömmer mardrömmar varje natt

8. jag har alldeles för lätt att gråta

9. jag har två operationsärr på magen. Ett litet och ett stort

10. ibland har jag svårt att hålla käften

11. ibland har jag svårt att öppna käften

12. jag har nästan alltid urinvägsinfektion

13. jag tycker om att lösa korsord, sy korsstygn, kors i taket

14. jag vill rädda alla djur från allt ont

15. jag är bipolär

16. jag är rädd

17. jag är extremt långsint

18. jag har fobi för blod, sprutor och fästingar

19. jag tycker om att ogilla människor

20. och blir besviken om jag upptäcker att de är trevliga så att jag måste börja gilla dem. Eller åtminstone sluta hata dem.

21. när folk skrattar åt mina skämt blir jag så uppspelt att jag jag inte kan hålla snattran utan måste fortsätta skämta och spexa tills alla blir besvärade och jag går hem och skäms.

22. jag har ett bokprojekt som aldrig blir färdigt.

23. jag har ett genreproblem

24. förut trodde jag att allt i mitt liv skulle ordna upp sig och bli bra så snart jag fyllde
tjugofem.

25. nu är jag tjugosex och tror att mitt liv kommer att ordna upp sig och bli bra så snart jag fyller trettio.

put a ring on it!

Förra veckan tog Nico och jag tag i det här med att få våra förlovningsringar förminskade. Vi har nämligen tatt Nicos farföräldrars ringar till våra och de är en aning för stora. Så stora att de ibland trillar av fingrarna om vi viftar för häftigt med händerna Ofta man viftar häftigt med händerna förresten. Anyhoo, vi tog ringarna "Svea och Morgan 1945" till guldsmeds/juvel/smyckesaffären för att "konsultera", typ. Expediten skulle hjälpa oss att få rätt storlek. Jag kände mig uppspelt och romantisk. Som i filmerna ni vet! Med Julia Roberts eller något. Fast mer genuint, of course och ingen prostitution. Kom förresten på att det kanske inte är Julia Roberts som gör alla romcoms nuförtiden? Är det mer hon den blonda från Grey's anatomy? A men blablabla. På guldsmeds/juvel/smyckesaffären: expediten håller upp typ provringar eller något och ba säger till mig "ja du har ju strutformade fingrar... eller kanske mer som en kona[sic!], alltså de blir tjockare och tjockare och är tjockast längst in". Alltså! Och så säger hon, självbelåtet, till Nico "Du har likadana fingrar som mig, knogarna är bredare än resten av fingret". Men hallå. Strutformad? Kon(a)formad? Tjockare och tjockare? Strutformad kan ju du vara själv, jävla idi, sa jag. Inte. Herreje, jag är betydligt mer väluppfostrad och hövlig än så. Kommer istället ge henne föraktfulla blickar på fredag när vi hämtar ringarna och när jag ska säga "tack" kommer jag inte mena det helhjärtat!

sidewalk sundae strawberry surprise

hatar: smala tjejer som koketterar med glass

dedicated follower of fashion

Nico och jag var inne på Willys tidigare idag, köpte hövliga varor som banan, bröd och lypsyl, oparfymerat. Framför oss i kassakön stod en tjej, ganska snygg, irriterande smal, med snygga glasögon och sjukt snygg kjol. Jag glodde avundsjukt. Glädjande nog hade hon en jävligt ful väska, neonrosa i typ... bävernylon. När hon vände sig om såg jag att det stod Marc by Marc Jacobs på den. "Den har hon köpt på, typ, Mallorca" tänkte jag då, för att stärka min självkänsla.

mugshots

Ja. Mina glasögon gick ju sönder för ett tag sedan, så jag letar nya bågar. "Nördglasögonen" är överrepresenterade för jag vill inte ha sådana smala sekreterarglasögon. Nördbågar alltså. Men aldrig att jag tänker bli en sådan där Gina Tricottjej med blommig tunika, gladiatorsandaler och "bulle" på huvet. Sådana som bara ska ha enorma glasögon med fönsterglas i för att bågarna är "accessoar" och inte ett handikapphjälpmedel. Ja. Jag känner mig alltså förmer. Det är av ren självbevarelsedrift. För jag är ju inte bättre själv. Jag berättigar mitt val av glasögon (som att det är ett politiskt ställningstagande eller något som verkligen betyder något) med att jag faktiskt har ett synfel. Och det kan ju Gina Tricottjejerna ha med för allt jag vet. Jag väljer bara att tro att de är posers. Förmer, som sagt.

P.S. Har inte valt bågar ännu, för inga av de jag provat känns, ja, klädsamma.

P.S. igen. Vet att mitt hår ser helt förstört ut, typ som en taskig hempermanent på utväxt. Hade precis dragit ur håret ur en "fläta"

mor, lilla mor, vem är väl som du

Över ett telefonsamtal med min mor fick jag veta följande: 1. mor tror att jag har tatuerat mig och därmed kommer vi till punkt 2: mor läser min blogg. Jag måste ju säga att jag har undrat vilken avestabo (eller horndalsbo då) som läser det här tramset, det har jag ju sett. Och kanske misstänkt att det var lilla mamma. Inte för att hon har sagt något om det. Men ja, så är det alltså. Hej mamma!

Hoppas förresten att ingen av er övriga (typ fem personer eller något) som läser det här tror att jag på fullaste allvar tatuerat in "carpe diem" på armen. Jag skulle hellre hugga av mig nämnda arm än tatuera "carpe diem" på den. Är inte direkt främmande för att tatuera mig *hint@siri* men som sagt, inte carpe diem. Och om jag gör det lovar jag, lilla mor, att jag berättar det för dig så du slipper läsa det på www. Lovar också att om jag skaffar mig en, tatuering då, aldrig aldrig aldrig kommer att kalla den "gaddning".


P.S. Det är alltså inte personen på bilden som skrivit det här inlägget.