En av mina kolleger på arkivet är rätt skum. Alltså konstig på riktigt. Hon hälsar aldrig, stirrar bara ner i backen. Fast hon kan hälsa! Hon hejar på chefen. Hon går aldrig ner till personalrummet när vi har "rast", bara sitter framför datorn och fortsätter jobba. Tror jag. Kanske okynnessurfar hon, kanske lägger hon Harpan, vad vet jag. Annat konstigt och det som stör mig mest är att hon inte andas normalt. Hon andas genom näsan. Högt. Alltså jättehögt. Jag hör henne fast jag drar upp volymen på min ipod till högsta. Kan man flåsa genom näsan? Ja det kan man! Ba Darth Vader's got nothing on her.
Och det här är så jävla stört. Varje morgon åker vi samma buss från stan och när vi stiger av vid hållplatsen hälsar vi inte. Eller, hon hälsar inte, jag har försökt. Istället tävlar vi in till kontoret. För den som kommer först får ta den bästa platsen med den bästa datorn. Vi ba låtsas som ingenting och går så snabbt det går utan att börja springa och det ska ni veta, är rätt jobbigt nu med all snö. Särskilt som Doctor Martens har den mest hala sulan i världshistorien. Brukar ändå vinna. Och njuter av att se hennes besvikna uppsyn när hon stampar in efter mig. Sen sitter vi där och låtsas som ingenting.
Normalt.
Och det här är så jävla stört. Varje morgon åker vi samma buss från stan och när vi stiger av vid hållplatsen hälsar vi inte. Eller, hon hälsar inte, jag har försökt. Istället tävlar vi in till kontoret. För den som kommer först får ta den bästa platsen med den bästa datorn. Vi ba låtsas som ingenting och går så snabbt det går utan att börja springa och det ska ni veta, är rätt jobbigt nu med all snö. Särskilt som Doctor Martens har den mest hala sulan i världshistorien. Brukar ändå vinna. Och njuter av att se hennes besvikna uppsyn när hon stampar in efter mig. Sen sitter vi där och låtsas som ingenting.
Normalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar