kapitel 5. i vilket jag blir osams med brudgummens bror, irrar runt i enköping samt kissar i buskage

Yes! Nu ska jag runda av bekännelseromanen. Välkommen till kapitel fem! Om någon har missat de föregående kapitlen så finns de här: kapitel ett,  kapitel två, kapitel tre och kapitel fyra.

Det blev ganska mycket natt, nästan morgon. Fia och jag hade tänkt åka buss hem halv tre men när klockan närmade sig två var båda rätt osugna på att lämna festen, som ju var storslagen. Istället hustlade Fia in oss på en annan bröllopsgästs hotellrum, vi fick smyga in när vi ville. Så jäkla schysst! Ja men denna bröllopsgäst gjorde kväller mycket tidigare, Fia och jag var kvar med brudparet, brudgummens bror och dennes flickvän. Plus min bordsdam! Och här gick tiden rätt snabbt. Vi dansade väl, höll baren öppen osv. Brudparet fick nog, vi andra frestade personalens tålamod i någon timme till, sedan tog vi taxi till hotellet. Min fina bordsdam gav upp men brudgummens bror och dennes flickvän S (som för övrigt är asgrym) ville ha efterfest på deras hotellrum. Klockan var väl runt fem på morgonen här. BGB (brudgummens bror) ville ha tag i sprit, frågade två innocent bystanders som av en slump råkade ha några deciliter "vodka" på sig. BGB köpte "vodkan" av de hjälpsamma främlingarna, sedan fanta och jordnötter i hotellrepan och så blev det efterfest.

Och här börjar det spåra ur. Alla fyra var rätt slitna men vi sippade ändå duktigt på "drinkarna" som smakade lacknafta och apelsinsaft. Vi sköljde ner med jordnötterna. A och sen börjar vi prata feminism, det var väl jag som sa något förstås, och det gick inte hem hos BGB. S var smart och somnade nästan genast men jag och Fia satt vakna och försökte få BGB att komma till insikt. Det gick sådär. BGB var rätt stridslysten, väldigt bestämd och ville inte alls höra vad jag och Fia hade att säga. Alltså det uppenbara, alltså om hur ALLT LIGGER TILL, alltså SANNINGEN, alltså FAKTA. Fia var mer pedagogisk än jag, men så har hon ju faktiskt tagit sin lärarexamen och redan arbetat några år på komvux och fått sitt tålamod prövat regelbundet, till skillnad från den här bitterfittan då. Ja, men jag började känna mig så jävla illa till mods. Jag gillade liksom BGB och ville verkligen inte tjafsa. Men jag började bli så jävla arg. Alltså jag kände att jag höll på att flippa. Så jag gjorde naturligtvis det enda rätta: smita därifrån utan att säga något. Heh. Det var ju trevligt av mig. Men vid det laget kändes det som skitsamma, alla var fulla och jag ville inte börja slåss, det ville jag verkligen inte. Så jag tog min väska, men glömde jackan, och gick. 

Skickade genast sms till Fia för att förklara, försökte ringa. Men hon svarade inte! Så jag trodde att hon blivit skitsur, vilket ju hade varit en naturlig reaktion. Att bara dra sådär liks. Nä men jag var ändå lättad, Fia är ju också ett redigt fruntimmer så jag var ju inte orolig på det viset. Jag hade nyckeln till Fias lägenhet, tänkte att jag skulle gå till busstationen och fortsätta ringa Fia under tiden men ändå ta första buss till Muppis även om hon inte skulle svara. Hittade dock aldrig stationen. Irrade runt i Enköping, klockan var kanske sju någonting vid det laget så det hade börjat ljusna och folk kommit ut på gatorna, trots att det var söndag. Frågade någon efter vägen till stationen, hittade ändå inte. Ringde Nico, eller om han ringde mig, minns inte så noga men han var vaken iaf och lugn medan jag var orimligt arg och typ grät och nästan skrek av ilska "JAG HATAR MÄN!!!". "Jag vet" sa Nico, "men ta det lugnt". Eller något liknande. Så jag började lugna ner mig. Herregu, det hade ju varit ett asfint bröllop och sjukt fin middag och storslagen fest och så går jag och flippar över detta? Är ju störd på det viset. A men då var jag fortfarande vilse. Och kissnödig. Hittade ett buskage alldeles vid trottoaren jag gick på. Det var ett tätvuxet och präktigt buskage, minns det med ömhet.

Och nu började klockan närma sig åtta. Fia ringde, hon var lugn. Jag hittade busstationen, sen hittade jag henne. Vi gick till Ica som just hade öppnat, köpte frallor och yoghurt, ostbågar och cola och sen tog vi 08.21-bussen till Uppsala. 

Halv tio var vi hemma hos Fia och då hade vi varit vakna i över ett dygn. Jag drog av mig strumpbyxorna och möttes av denna syn:

 Det var sviterna efter min piruett där på stenplattorna. Nu är den här bilden tagen efter att Fia gjort rent det med sårtvätt osv, jag var betydligt blodigare då vid första anblicken. Skrattade ganska mycket för jag märkte ju inte att jag slog mig så jävla illa, var chockad va. Men Fia ba "Mickis. Det är faktiskt inte roligt". Hahahaha! Å Fia <3

 Anyhwore. Efter omplåstrandet däckade vi och jag sov i kanske en och en halv timme. Sedan packade jag mina grejer, duschade och haltade iväg för att köpa matsäck till min åtta timmar långa bussresa hem till Göteborg. När jag kom så långt som till Hemköp i Åhlénshuset kom jag på att jag hade glömt borsta tänderna innan jag gick. Berättade det sen för min ömma mor varpå hon sa: "Då luktade du väl gammal fylla på bussen".

The end. Varsågoda.

statusuppdatering

jag är hos mina föräldrar i dalarna. det är natt, jag är astrött, ska sova. om jag hinner ska jag skriva sista kapitlet i bekännelseromanen i morgon. det blir en mycket rafflande avslutning. det blir roligt för er. sen ska jag skriva bekännelseromanen - den ocensurerade versionen i deppbloggen. det blir roligt för en (1) läsare.

kej, godnatt!

kapitel 4. i vilket jag går på bröllop, förstör ovärderligt glas och ramlar i ett buskage

Kittens! 

Vi har kommit till kapitel fyra i denna min bekännelseroman som är en liten exposé över förra helgens förehavanden. ("Förehavanden"? Herre.gu).

Blabla, i alla fall. Jag gick på bröllop iförd hundklänning med något slampig urringning. Fick tvångstankar under själva vigseln, var rädd att jag skulle skrika könsord eller kasta nån himla psalmbok tvärs över altargången eller något. Så jag satt och liksom spände hela kroppen vilket var jobbigt redan vid själva intågandet men bra kanske för istället för att grina bort mitt smink klarade jag mig undan med endast fuktiga ögonvrår. Å men bröllsiparet var så himla fina!

Och det var första oktober och varmt och solen sken som en jävla majkase över landsortskyrkan med omnejd.

Sen blev det middag. Hade fasat lite för den. För det är så att brudgummen är någon sorts officer, bröllopsfesten skulle hållas på regementet och bland gästerna fanns många andra officerare och armétyper. Kändes läskigt. Tänkte att jag skulle få lov att prata med tråkiga personer med trista åsikter, bli arg men få lov att hålla mig i schack fast kanske inte kunna det efter några glas vin. A men så fick jag en helt fantastisk bordsdam! Vi blev dödspolare direkt. Och så hade jag bästa bordskavaljeren någonsin! Som visserligen var officer men så jävla grym och sa saker som "jag är intresserad av genusfrågor, det är ju också viktigt för mig som chef". Alltså vi hade asbra diskussioner om feminism och kvotering och hbtq-frågor. Och hans fru! Hon satt en bit längre upp vid vårt bord och uttryckte tidigt (och högt) oro över att serveringspersonalen skulle ta våra vinglas (med vinet kvar i ) medan vi var ute på "rast". Efter middagen svor jag henne evig kärlek. Winelovers unite.

Jobbigt dock: råkade naturligtvis välta ett vinglas så att vin rann ur och fot gick av. Det är inte hela världen kanske men vi hade liksom fått stränga, nåja, order om att vara försiktiga med just dessa glas eftersom de tillhör Upplands ledningsregemente någonting någonting, gjorda i kristall och inte längre tillverkas, akta akta osv osv osv. Men mig kan man ju inte ha i möblerade rum, det är ju tydligt.

Jobbigt 2: någon gång under natten snubblade jag på stenplattorna utanför festlokalen, landade hårt på sten och sen mjukt i något himla buskage. Fick bli hjälpt upp. Alltså.

Men jag låtsades som inget, fortsatte som innan, hade askul, dansade hundklänningen svettig, hängde med min bordsdam och skrev en jävligt lång och bipolär hälsning i brudparets gästbok.

Slut på kapitel 4.

kapitel 3. i vilket jag prejar uppsalabor med rullväska och dricker rödvin med fia

Kommer till Uppsala, möter Fia. På vägen från stationen till Fias lägenhet, typ vid Linnéträdgården, prejar jag några jävla idin som tar upp all plats på trottoaren, rätt på med rullväskan ba. Smeck. Töntar. Får skylla sig själva som bara står där och dräller när det liks finns de som behöver använda trottoaren till det trottoaren är till för dvs GÅ på. 

Har förresten slutat väja undan för folk när jag är ute och går. Okej, ger plats åt väldigt gamla människor, gravida, barn, folk med barnvagn, folk i rullstol och folk med kryckor. Är sympatisk på det viset.

Anywhore. Vi kommer hem till Fia, vi dricker vin, Fia lagar mat. Och säg inget till Anna nu men Fia har lagat mat åt mig TVÅ gånger. Det är tydligen någon sorts rekord. A men mat och rödvin. Och så pratar vi om män vi hatar. Jag säger att jag hatar typ alla män. Fia säger "jag hatar män som företeelse, kan man säga så?". Of course you can darling, of course you can. 

Slut på kapitel 3.

kapitel 2. i vilket jag handlar saker med siri och svettas ymnigt över hela stockholm

Jag kom alltså fram till Stockholm, hatade mänskligheten, träffade Siri, älskade mänskligheten igen. Åtminstone väldigt specifika delar av mänskligheten. Älskar Siri. 

Jag och Siri köpte saker, jag svettades i alla affärer, Siri baddade och bjöd på lunch. Jag spillde vinägrett på brösten. Alltså på klänningen. Alltså på brösten. Sen köpte jag en hundklänning och ramlade nerför en liten stentrappa.

Åkte sen hem till Siri och L och fåglarna, drack ofärdigt starkhallonvin, drack öl, fick naglarna fixade, fick låna fina saker. Och sen åkte jag till Uppsala. 

Slut på del 2.

kapitel 1. i vilket jag försmäktar på tåg

 Kittens!

Jag ska berätta för er om min helg, det blir roligt för er.

Kapitel 1.  i vilket jag försmäktar på tåg

Det var i fredags då. Jag vaknade klockan fyra, tog stockholmståget halv nio. Okynnesfacebookade från tåget, skrev följande:

  

Åker tåg nu igen. Det sitter nån himla man bredvid mig som jag redan hatar trots att han inte gjort något annat fel än att ha råkat boka platsen bredvid min. This charming woman lever ej i fred och frihet med andra människor när hon åker tåg. Är osympatisk på det viset

Fortsatte:

  

Och så är det nån stare på andra sidan gången som har bett konduktören vrida upp värmen så nu är det finsk bastu i vagnen. Minus björkkvist

Vidare:

  

Men värst av allt är en grupp medelålders män som springer runt och väsnas som högstadiekids eller något. En har t-shirt som det står "Malt Whiskey" på, i Walt Disney-typsnitt. Ja ba nä nä nä

Och avslutade tågresan med detta:

  

Plus tre ungar som skrikgråter ikapp. Stackars ungar kanske men framför allt stackars mig

Och sen steg jag av i Stockholm. Slut på del 1.