Kittens!
Vi har kommit till kapitel fyra i denna min bekännelseroman som är en liten exposé över förra helgens förehavanden. ("Förehavanden"? Herre.gu).
Blabla, i alla fall. Jag gick på bröllop iförd hundklänning med något slampig urringning. Fick tvångstankar under själva vigseln, var rädd att jag skulle skrika könsord eller kasta nån himla psalmbok tvärs över altargången eller något. Så jag satt och liksom spände hela kroppen vilket var jobbigt redan vid själva intågandet men bra kanske för istället för att grina bort mitt smink klarade jag mig undan med endast fuktiga ögonvrår. Å men bröllsiparet var så himla fina!
Och det var första oktober och varmt och solen sken som en jävla majkase över landsortskyrkan med omnejd.
Sen blev det middag. Hade fasat lite för den. För det är så att brudgummen är någon sorts officer, bröllopsfesten skulle hållas på regementet och bland gästerna fanns många andra officerare och armétyper. Kändes läskigt. Tänkte att jag skulle få lov att prata med tråkiga personer med trista åsikter, bli arg men få lov att hålla mig i schack fast kanske inte kunna det efter några glas vin. A men så fick jag en helt fantastisk bordsdam! Vi blev dödspolare direkt. Och så hade jag bästa bordskavaljeren någonsin! Som visserligen var officer men så jävla grym och sa saker som "jag är intresserad av genusfrågor, det är ju också viktigt för mig som chef". Alltså vi hade asbra diskussioner om feminism och kvotering och hbtq-frågor. Och hans fru! Hon satt en bit längre upp vid vårt bord och uttryckte tidigt (och högt) oro över att serveringspersonalen skulle ta våra vinglas (med vinet kvar i ) medan vi var ute på "rast". Efter middagen svor jag henne evig kärlek. Winelovers unite.
Jobbigt dock: råkade naturligtvis välta ett vinglas så att vin rann ur och fot gick av. Det är inte hela världen kanske men vi hade liksom fått stränga, nåja, order om att vara försiktiga med just dessa glas eftersom de tillhör Upplands ledningsregemente någonting någonting, gjorda i kristall och inte längre tillverkas, akta akta osv osv osv. Men mig kan man ju inte ha i möblerade rum, det är ju tydligt.
Jobbigt 2: någon gång under natten snubblade jag på stenplattorna utanför festlokalen, landade hårt på sten och sen mjukt i något himla buskage. Fick bli hjälpt upp. Alltså.
Men jag låtsades som inget, fortsatte som innan, hade askul, dansade hundklänningen svettig, hängde med min bordsdam och skrev en jävligt lång och bipolär hälsning i brudparets gästbok.
Slut på kapitel 4.
Och det var första oktober och varmt och solen sken som en jävla majkase över landsortskyrkan med omnejd.
Sen blev det middag. Hade fasat lite för den. För det är så att brudgummen är någon sorts officer, bröllopsfesten skulle hållas på regementet och bland gästerna fanns många andra officerare och armétyper. Kändes läskigt. Tänkte att jag skulle få lov att prata med tråkiga personer med trista åsikter, bli arg men få lov att hålla mig i schack fast kanske inte kunna det efter några glas vin. A men så fick jag en helt fantastisk bordsdam! Vi blev dödspolare direkt. Och så hade jag bästa bordskavaljeren någonsin! Som visserligen var officer men så jävla grym och sa saker som "jag är intresserad av genusfrågor, det är ju också viktigt för mig som chef". Alltså vi hade asbra diskussioner om feminism och kvotering och hbtq-frågor. Och hans fru! Hon satt en bit längre upp vid vårt bord och uttryckte tidigt (och högt) oro över att serveringspersonalen skulle ta våra vinglas (med vinet kvar i ) medan vi var ute på "rast". Efter middagen svor jag henne evig kärlek. Winelovers unite.
Jobbigt dock: råkade naturligtvis välta ett vinglas så att vin rann ur och fot gick av. Det är inte hela världen kanske men vi hade liksom fått stränga, nåja, order om att vara försiktiga med just dessa glas eftersom de tillhör Upplands ledningsregemente någonting någonting, gjorda i kristall och inte längre tillverkas, akta akta osv osv osv. Men mig kan man ju inte ha i möblerade rum, det är ju tydligt.
Jobbigt 2: någon gång under natten snubblade jag på stenplattorna utanför festlokalen, landade hårt på sten och sen mjukt i något himla buskage. Fick bli hjälpt upp. Alltså.
Men jag låtsades som inget, fortsatte som innan, hade askul, dansade hundklänningen svettig, hängde med min bordsdam och skrev en jävligt lång och bipolär hälsning i brudparets gästbok.
Slut på kapitel 4.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar