bonsoir kittens!
idag hade jag min första fransklektion! jag har en del att säga om det. kort sammanfattning: svårt men roligt. svårt till exempel att ge sig hän och härma uttalet ordentligt, intonation osv. en som inte hade svårt att ge sig hän var en av männen i gruppen. han presenterade sig liksom som "Magnyss" och fick till och med in ett franskt uttal av sitt efternamn som är ett sådant där vanligt svennefternamn, typ Lundberg. tänker att det var rätt töntigt? alltså han kunde inte mer franska än någon av oss och så ska han hålla på med sitt jävla "Magnyss". eller var det rätt och riktigt av honom och det är jag som är bitter och förmer som vanligt?
på tal om det dårå. de andra kursdeltagarna. gillade kvinnorna, ogillade männen. surprise. alltså, när "Magnyss" kom in i klassrummet lyfte han båda armarna och tittade på oss andra som att vi var där enbart för hans skull. för en sekund trodde jag att vi skulle ha två lärare och han då var den ena. icke. han ville bara göra entré som vore han nybliven os-guldmedaljör. ja ba *hissar vet hut-skylten*. den andre mannen är en sådan där kille som jag tänker vill vara "en skön snubbe" som ska skämta om allt fast inget av skämten han skämtar är roligt och alla bara ler stelt. ja och så gjorde de två männen den där grejen att de hela tiden sökte ögonkontakt med varandra och skrattade i samförstånd, bara för att de råkar vara män då? alltså, orkar inte. jag menar, detta är inte högstadiet. måste de vara så jävla ängsliga och hålla på med sitt koketteri för att få bekräftelse?
okej, kul grej dock: fick beröm av franskläraren redan efter mitt första "je m'apelle". "är du verkligen nybörjare? frågade franskläraren, "du har så bra uttal!". blev smickrad men sjukt nervös för sen blev det som att franskläraren verkligen trodde att jag hade läst franska förut men valt nybörjarkursen av ren blygsamhet så hela tiden frågade hon mig först om allt men jag blev så nervös att jag klantade till mitt första "comment vous appelez-vou" och glömde första vouset. ska dock öva järnet och bli bäst och göra min extrafamilj R stolt. driver redan Nico till vansinne genom att oavbrutet tjata "je m'apelle Martin" (som står i kursboken). kan inte sluta säga "Martin" med töntröst. reflekterar inte ens över att jag säger det. har blivit som tics.
kej kej kej, nu är det natt och hur vore det med lite sömn.


