riddare av den sorgliga skepnaden

här sitter jag och gör powerpointpresentationer om tysk expressionism och egon schiele! bara sådär, en helt vanlig söndagskväll.

sanningen är förstås att jag gör powerpointpresentationer för att jag måste. missförstå mig inte, jag läser gärna om tysk expressionism och egon schiele men pp-presentationer får mig inte direkt att gå ner i spagat.

det är såhär va, att eftersom jag var sjuk en vecka då vi hade vfu (praktik) förra terminen måste jag ta igen en vecka och eftersom det var så mycket att göra på kursen de sista veckorna innan jul blev det bestämt att jag skulle göra den veckan nu istället. veckan som har varit. nu blev det förstås så att min handledare gick och blev sjuk, alla dagar utom en, torsdagen.

jag var alltså på praktik i torsdags och blev så matt att det kändes som att jag hade arbetat där i hela mitt liv. jag hade bild med hockeygossarna igen. jag har skrivit om dem tidigare, de hormonstinna hockeygossarna som ritade snoppar istället för stilleben. ja. den här gången tog de några steg längre. de ritade fittor. fittor i sig är ju inget chockerande, jag menar, snoppar har man ju sett till leda i vilket fall och dessutom är inte jag den som är...hetero. hi i'm bi. nåja, vi kan diskutera min brist på autentisk sexuell läggning en annan dag, nu gällde det hockeygossarna. hockeygossarna ritade alltså fittor, eller snarare huvudlösa kvinnokroppar med utfläkta kön. de visade mig teckningarna och inväntade reaktionen. "hur är det egentligen med anatomin där pojkar, har ni missat biologilektionerna?" sa jag och fick ett brölande "öh, kan inte du visa då?". till svar. jag tog sedan några vinnande poäng på deras bekostnad men det kändes ändå obehagligt, detta att det är som det är som det alltid varit och när blir det annorlunda. jag är liksom som någon sorts queer don quijote på den praktikplatsen och hockeygossarna är finniga och bröliga väderkvarnar med alltför stor vingbredd.

en båt är en båt är en båt

under en av delkurserna förra terminen skulle vi plöja e.h gombrichs the story of art och redovisa varsitt kapitel med en powerpointpresentation. det är mycket populärt med powerpointpresentationer på lärarutbildningen, särskilt på bildkurserna. men blahablaha, i vilket fall; en av brudarna i klassen, en sådan här riktigt brudig brud med alldeles för mörk foundation och en orange puderskorpa på det, vit ögonskugga och... h a i r e x t e n t i o n s ! man ser förlängningen lång väg, typ vita plastbitar som sticker ut ur hennes svartfärgade hår. ja, det var alltså den här bruden som skulle redovisa kapitel 28 - a story without end: the triumph of modernism; an altered mood; the changing past, och pratade om ditten och datten medan jag halvsov med öppna ögon för mänskan var så jäkla tråkig och kapitlet hade jag ändå läst. men ja, jag vaknade snart till. för bruden som nu berättade om lucien freud, slängde ur sig: "och han var barnbarn till simon freud, honom känner vi alla till!" och klassen ba: "... " tills lärare s skruvade på sig och sa att det ska vara sigmund, inte simon. "jaha!" sa extensionsbruden glatt och ryckte på axlarna. simon/sigmund, potejto/potato.

just det, hon nämnde nicolas de staël också. om nicolas de staël berättade hon lite sådär att han målade nonfigurativt och att fast han målade ett hus eller en båt så ville han inte att det skulle synas. att det var ett hus eller en båt. och så visade hon på bilden som jag har här ovan. och sa: "men folk kunde ändå se att det var en båt och då blev han så deprimerad att han, ja, han tog självmord helt enkelt, kastade sig ut genom ett fönster. och det var ju tråkigt!".

ja, hoppsan, han kastade sig ut genom ett fönster, platt som en pannkaka bara, splatt, usch vad tråkigt!

men för i helvete. "han ville inte att folk skulle kunna se att det var en båt". målningen heter ju för i helvete "bateaux"!*

*båtar

man tar sig för pannan. man vill ha kalla omslag.

andan

i tordags redovisade halva klassen sina akrylmålningar och det var festligt som vanligt. den medelålders kvinnan i klassen hade gjort en målning med någon sorts sagomotiv hon hade målat en slottssal i ljust gula och blå toner, från vänster kom en ung 'vacker' kvinna in, en prinsessa skulle jag tro, och hon bar en ljusröd ros i handen. i tavlans mitt, i en stor och pampig spegel framträdde en ståtlig herre i bästa gustaf vasa-stil och nedanför spegeln satt en svart hund och tittade upp mot gustaf vasa. hon beskrev sin tavla ungefär så här:

"det här är en slottssal, eller en stor sal i en herrgård. den unga kvinnan som kommer in från vänster har varit ute i slottsträdgården och plockat en ros. hon får syn på en ande i spegeln. hunden sitter nedanför, han har också upptäckt spöket för hundar är naturligt mediala. jag ville ha det temat eftersom jag är intresserad av sånt, övernaturligt".

jag dog lite inombords.

teach me tiger

det är mycket kropp och sex på högstadiet, särskilt bland åttorna. i torsdags roade sig några gossar med att rita snoppar på pappret där de egentligen skulle teckna stilleben. de flinade brett och höhö-ade och jag märkte att de ville få mig generad eller förargad eller både och. men ja ba: "hm. det där var väl lite väl optimistiskt va?" då skrattade gossarna generat och skruvade på sig. ett noll till mig tänkte jag, men min triumf vändes snart till nederlag då gossarnas snoppfokusering rörde sig norrut, till min byst.

och senare på dagen, på sexornas bildlektion, fick jag ett leende och en blinkning från en pytteliten tolvåring med svart hår och förpubertal röst.

i want to be a teacher so the children can say

hejhopp i galopp, long time no blogging så att säga. men jag har haft en del att göra. jag har exempelvis varit i amerikat, i new york närmare bestämt, och besökt kusin f. jag har också varit i göteborg och i fritsla. ja, jag har varit i alla städer. nu är jag i alla fall åter i muppsala men har verksamhetsförlagd utbildning, eller praktik om man så vill, på en högstadieskola i en liten håla några mil utanför uppsala. det är inte knutby. nå. det finns mycket att skriva om det. praktiken alltså, inte knutby. det kommer alltså att bli en del skolinlägg här framöver. enjoy.

nåja

lite tvär men belåten: idag blev vi klara med reklamfilmen som ska redovisas på fredag. och nu fortsätter jag här hemma med slutproduktionen i teckningskursen, ett självporträtt. den ska också redovisas på fredag. jag är sysselsatt å det grövsta.

på fredag förresten, då far jag hemåt dalarna igen och så kanske en sväng till norpan och min finaste siri. <3!>

bloody motherfuckin asshole

i torsdags blev jag utsatt för en lilla-gumman-attack. jag skulle redovisa kapitel sex ur karin aronssons bok "barns världar, barns bilder". ensam, eftersom min redovisningspartner c var i göteborg. jag behövde ordna med det tekniska för jag skulle visa bilder på duk och där någonstans, när jag var på väg att sträcka mig efter en sketen liten strömbrytare, rusar lärare s fram och och förnedrar mig inför klassen. han trycker sig in framför mig, bankar till strömbytaren och häver ur sig en sarkastisk kommentar, typ om hur man slår på en strömbrytare. som att jag inte kunde det. som att jag är efterbliven. så jag framstår som en jävla retard. "tack för den nedlåtande kommentaren" sa jag och började redovisa kapitlet inför trettio personer som jag faktiskt inte känner och som fnissade nervöst åt mansgriseriet istället för att reagera som man borde. jag var helt jävla ensam och utan skydd där framme.

ja. och som om det inte vore nog avbryter han mig i min sammanfattning för att påpeka att jag nog har tolkat aronsson fel. "aronsson menar att det universella i barns bildskapande handlar om att leka med form snarare än att skapa figurativa bilder". typ. det är aronssons slutsats och det är alltså det jag framhåller i sammanfattningen. och här, här avbryter han mig, det jävla aset, och säger att "det aronsson menar är att alla barn målar arketyper".

men nej för i helvete. aronsson skriver inget om arketyper i kapitel sex så kom inte och kasta jung i ansiktet på mig jävla idi.

det är storslagen pedagogik som utövas på lärarprogrammet, verkligen.

hur skulle det vara med lite flyt

det var just snyggt. jag orkade inte med att sitta i klassrummet idag, känner mig folkskygg och alltför trött. men jag for in till institutionen tidigt i morse, innan lektionens början, och hämtade min kolteckning, kolbitar, knådgummi och stomper, min lerklump samt verktyg. for raka vägen hem, eller, tog raka vägen till willys för att köpa tandkräm och deoderant, men sedan raka vägen hem. satte så upp min enorma kolteckning på köksväggen, tejpade och förstärkte och började teckna. ja. det gick rätt bra, mestadels, men eftersom jag var tvungen att sätta teckningen delvis över min städskrubb bildades skaprpa kanter här och var över teckningen. illa. dessutom hade jag satt ögonen för tätt och håret på vänster sida gick för långt in över halsen och blabla. jag var alltså tvungen att flytta teckningen till slätare yta. och det gick ju strålande kan jag säga, pappershelvetet rullade ihop sig, tejpen fastnade och rev sönder och nu sitter jag här med en misslyckad och dessutom trasig! kolteckning i enormt format och har inte tid att göra en ny efterom jag har sjutusen uppgifter att göra och just den här teckningen kräver stora papper och overhead. inte så smidigt. jag tog liksom med fanskapet hem eftersom alla plana ytor i bildsalen var upptagna. jag ville ju bara bli klar med eländet. planen nu är att sura och ta en tupplur för att sedan fortsätta med lerskulpturerna. fortsättning följer, eller något.

kommittén

gårdagens lektion skulle främst handla om att teckna serier, men lärare s passade på att ta upp några punkter för att, så att säga, "öka trivseln" och få oss kurskamrater att "socialisera". vi är trettio lärarstudenter på den här kursen och nu ska vi alltså "lära känna varandra". lärare s delade in oss i kommittéer: bord 1 blev utställningskommittén, bord 2 fikakommittén, bord 3 blev festkommittén och bord 4 kommitté för något, vadsomhelst som de själva skulle komma på. jag satt vid bord 2 och är alltså ansvarig för fika. vi ska fika varje vecka. fikakommittén beslöt hoppa över kafferasten (idiots!) för att organisera fikandet. det ska göras kaffelistor(vem tar med fika vilken vecka), samt samlas in pengar till kaffe och te. "men jag dricker varken kaffe eller te!" pep den äldre damen som aldrig säger något annars "jag dricker bara vatten". a, men vadfan, dricker man varken kaffe eller te behöver man väl inte lämna några kaffepengar då, svårt att lista ut. (idiot!) och så höjer en annan rösten och säger: "men allergikerna då?" naturligtvis. allergiker och veganer ska minsann få fika bäst de vill. en tredje utbrister: "men vi kan väl inte baka särskilt fikabröd bara till allergikerna? de kan väl ta med eget?" meh, idiot! sa jag. inte. men jag skrek det inombords. nå. jag påpekade att om alla allergiker och veganer (om vi nu har veganer i klassen, vad vet jag) ska ta med eget fika blir veckofikat helt meningslöst om det nu är så att det ska verka för umgänge och trivsel. kul att vara den som alltid får ta med egen bulle. vidare, en annan sa: "jag har ett väldigt gott recept på chokladmuffins men jag kan ju inte baka trettio chokladmuffins". nähä. men baka inte chokladmuffins då, idiot! vadfan, ska man ändå baka muffins och gör en sats på, säg tio muffins, är det då så jävla svårt att göra två omgångar till? och sen det här: "jag hoppas verkligen att ingen är glutenallergiker för det är sååå tråkigt att baka glutenfritt fikabröd". men köp några äpplen då and have it done with! vi behöver väl inte käka sockerkaka varje vecka heller, det var väl själva t-r-i-v-s-e-l-n som var poängen?

ja. så jag satt där och försvarade veckofikat fast jag egentligen bara ville skrika till lärare s att han kan stoppa veckofikat up his arsenal. men jag ska inte vara den som är den. veckofikat är ju ett behjärtansvärt initiativ och vem är jag att sätta stopp för trivseln, bara för att jag är en sur bitterfitta med gnälltourettes.

girlfriend in a coma

det är ingen ordning med någonting. efter någon dags frånvaro från kursen har jag halkat efter och sitter här med bilduppgifter upp till öronen. men får alltså inget gjort. fast det är r-o-l-i-g-t med bild! jag är helt störd, det är tydligt, och istället för att börja någonstans, med vad som helst, något litet bara, så lägger jag mig och sover. jag sover alltid när det är kaos i tillvaron. jag är som de här getterna som liksom svimmar av när de blir skraja eller stressade.

sådan är jag. jag stelnar till och trillar ihop och faller sedan i djup sömn. nu skulle jag till exempel kunna slänga ihop en liten sportbild med färgfördrivning eller en kunskapsbild i valfritt material. istället sitter jag vid datorn, städar i garderoben och rengör ugnen. det är alltid såhär. jag är hopplös. kära bullen, hur ska man göra för att bli mer effektiv? tips mottages tacksamt. tack på förhand.

/lat_tjej_tjugofyra_jordsnurr

jojo

förresten har keramikläraren a varit bildlärare på min gamla skola hemma i good old hornvalley. det var nu ett tag sedan och hon hann sluta innan jag började högstadiet. men jag har hört det ryktas om att hon knullade med rektorn en gång, i en städskrubb utanför matsalen när det var julfest. fast det är nu inget som man ska ta på sådär väldigt stort allvar, med tanke på själva källan.

fny

idag, på keramiken, pratade vi om att skaffa barn. k, en av kurskamraterna sa att hon nog inte vill ha några barn alls varpå keramikläraren a bestört vänder sig till vårt bord och upprört försöker övertala k att åtminstone ö-v-e-r-v-ä-g-a reproduktion. "man blir en mycket bättre lärare när man har fått barn", är hennes tyngsta argument. och var det inte det jag sa va, att det fullkomligt kryllar av idioter och biologister och kärnfamiljsivrande töntar på lärarprogrammet. jag tar mig för pannan. jag vill ha kalla omslag.

det fria skapandet

enligt min bildlärare s är det modernismen och den abstrakta konstens fel att bildundervisningen i skolan är en katastrof. "alla barn vill göra realistiska bilder" heter det. och "vi tycker inte att konsten ska spela någon dominerande roll i bildundervisningen före gymnasietiden." så jag sitter och blir lite sur för vadfan, konsten spelar stor roll a-l-l-t-i-d tycker jag. men nu hårddrar jag nuturligtvis det här och överdriver. läraren s vill naturligtvis inte förbjuda bildlärare att arbeta med konstbilder i högstadieklasser. det här bygger på forskning inom området, de flesta barn vill tydligen måla hus och blommor och bilar. det är bara det att jag är lite sur och tvärsförs. som vanligt. dessutom ska jag bli gymnasielärare så jag får väl pumpa elevstackrarna med vad flummig konst jag vill. om jag vill. jag är väl heller inte den abstrakta konstens försvarare i vått och torrt. eller, abstrakt konst förresten, vad är det. nu kommer jag in på helt andra och mer djuplodande spörsmål och det vetefan om jag pallar med någon sådan diskussion innan lunch. det här var just ett snyggt inlägg. vet inte vad jag vill riktigt. eller jo, jag vill gnälla, det är väl det. och nu var det avklarat.

spraka

jag hade, inledningsvis, tänkt skriva något om mitt första intryck. av lärarna och kurskamraterna. nu har det gått tio dagar och vi har liksom gått vidare till, jag vet inte, femte, sjätte intrycket. och det är inte lika roligt som det där första fördomsfulla och cyniska. men jag kan nämna att jag höll på att hoppa ut genom närmsta fönster när läraren s slängde sig med uttryck som "responsa" och "tänk". alltså "tänk" som i "ett tänk", som i "det är ett sådant tänk vi arbetar efter här".

things to do today

• diska
• betala räkningar
• utföra hemligt uppdrag
• handla matvaror
  
• göra rent i djurbur
  
• teckningsövningar (cirklar, negativa ytor, blabla)

down the rabbit hole

i morgon går jag tillbaka till universitetet och lärarprogrammet efter ett läsår med bokskrivande, biskops-arnö och mara. ett fint år. och en lång sommar. jag kan inte skriva så mycket om det, det skulle ta för mycket plats och jag orkar inte älta mer. men jag kan säga att det är bra nu. det räcker så. och bild a i morgon. vi får se hur det blir.