bloody motherfuckin asshole

i torsdags blev jag utsatt för en lilla-gumman-attack. jag skulle redovisa kapitel sex ur karin aronssons bok "barns världar, barns bilder". ensam, eftersom min redovisningspartner c var i göteborg. jag behövde ordna med det tekniska för jag skulle visa bilder på duk och där någonstans, när jag var på väg att sträcka mig efter en sketen liten strömbrytare, rusar lärare s fram och och förnedrar mig inför klassen. han trycker sig in framför mig, bankar till strömbytaren och häver ur sig en sarkastisk kommentar, typ om hur man slår på en strömbrytare. som att jag inte kunde det. som att jag är efterbliven. så jag framstår som en jävla retard. "tack för den nedlåtande kommentaren" sa jag och började redovisa kapitlet inför trettio personer som jag faktiskt inte känner och som fnissade nervöst åt mansgriseriet istället för att reagera som man borde. jag var helt jävla ensam och utan skydd där framme.

ja. och som om det inte vore nog avbryter han mig i min sammanfattning för att påpeka att jag nog har tolkat aronsson fel. "aronsson menar att det universella i barns bildskapande handlar om att leka med form snarare än att skapa figurativa bilder". typ. det är aronssons slutsats och det är alltså det jag framhåller i sammanfattningen. och här, här avbryter han mig, det jävla aset, och säger att "det aronsson menar är att alla barn målar arketyper".

men nej för i helvete. aronsson skriver inget om arketyper i kapitel sex så kom inte och kasta jung i ansiktet på mig jävla idi.

det är storslagen pedagogik som utövas på lärarprogrammet, verkligen.