lilla svarta

MENNEH!

hur gåre med krönikan? den om strindberg?

Tackar som frågar! Jo, jag har väl skrivit en tjugonio rader om hur jag -i-n-t-e- skriver en krönika om Strindberg och sen en och en halv rad -n-ä-s-t-a-n- om Strindberg. Det tar sig! Eventuellt. Ska väl ej ropa hej osv. Men liksom, tänk om min hjärna har börjat återhämta sig, tänk om det inte är förlorat! 

Och sen tänker jag att kanske beror det på att jag slutat med en av mina meds och det är ju lite kluvet med tanke på att jag ba har börjat dippa igen och är Unga Fröken Suicid varannan timme, liksom lite mindre zombie, lite mer självmordsbenägen. Nä men. Alltså jag ska inte vara sådan, det är ingen fara va. Det är bara min ångest, det är bara Churchills lilla svarta hund, det är ålrajt mor, jag blöder bara.

ehe

nä. skämmigt med deppbloggen, ingen har mailat! MEN DET SKITER VÄL JAG I JAG BEHÖVER INTE ER BEKRÄFTELSE ANYWAYS! skoja. lika bra kanske. alltså, då kan jag skriva precis vad som helst! 

kej. vaknade alldeles för tidigt idag med. det är väl därför jag är helt ur balans va.

you shall have every breath in my body

och så detta med min oförklarliga fixering vid evita - the soundtrack. alltså jag v.e.t inte. men jag lyssnar och gråter. för att det är så sorgligt, för att det är så tacky, för att makarna perón fuckade med folket, för att folket älskade evita ändå, för att evita dör, för att antonio banderas klampar in i alla låtar med hela sin omusikalitet. 

alltså, antonio banderas, please.

statusuppdatering

Men inget nytt, inget nytt alls. Fortfarande så himla depp. Och romantiserar 2005-2006 när min depression var snyggare, jag var snyggare, yngre, obviously, och smalare, med flawless skin och jag skrev sorgliga, patetiska blogginlägg på deardiary med denna typ av bild som illustration:

Och på tal om flawless skin: hyn är bättre nu när jag inte knaprar voxra, dock ej framme vid målet. Tänk om voxra har förstört hyn för all framtid! Orkar ej tänka på detta pga är redan deprimerad och komplextyngd.

Ack, det var längesedan men jag har varit upptagen med att må kasst. Men också dalarna, bokklubb och svt play. Och planen nu: låtsas må bra tills jag mår bra, stärkande promenader osv, få ordning i hemmet. Samt komma igång med skrivandet, fast det ger mig ångest att läsa igenom och påminnas om hur -s-v-å-r-t- jag har med kvantitet, alltså att ba -p-r-o-d-u-c-e-r-a- text. Det vore så skönt (uppenbarligen) att vara en sådan som skriver sida på sida och sedan kan -t-a-  -b-o-r-t-. Gu, hur lär man sig det? HUR LÄR MAN SIG DET? Svara gärna i kommentarsfältet. Tack på förhand.

unhappy birthday

churchills. lilla. svarta. hund

det själsliga tillståndet och dagens ice-t

Det hade kunnat vara bättre med den andliga balansen men jag kan ju bjuda på en Ice-T tills jag återfår den. Den andliga balansen då. Som alltså är i obalans. Eh.

Ice-T på gymet



P.S. Fotot har jag stulit (utan att be om lov) från Ice-Ts eget fotoalbum på twitter.

men a.n.d.a.s då

alltså. på glid under en filt i madrid.

recycle/dear diary

såhär: jag återanvänder inlägg från min gamla blogg i väntan på ork och lust att skriva nytt.

matbloggen

För att pigga upp oss och göra vardagen mer uthärdlig beslöt Nico och jag förra veckan att vi skulle prova på det här med veckohandling. Alltså att göra upp meny för en vecka och sedan handla allt på samma gång. Oerhört vuxet här i heteronormens högborg. Eller ja.

Andra tips mot depression: Klä dig omväxlande! Sköt din hygien! (renlighet är ingen lyx! Utan god hygien är all yttre ansträngning förgäves!) Ta en halvtimmes promenad varje dag! Ät regelbundet! Sköt din sömn!

Fast allt det där är ju helt meningslöst när man är deprimerad ordentligt för då funkar det ju inte. Ingenting funkar.

Anyhoo, för att piffa upp vår deprimerade (bokstavligen då) tillvaro tog vi tillfället i akt att unna oss. alltså, vi bortsåg lite från vår skrala ekonomi och gick loss bland läckerheterna. Typ.

Första veckan nu då. Nico fick välja en kokbok och ur den kokboken valde han sedan veckans alla måltider (bortsett från frukost). Nästa vecka är det min tur. (funderar på Hirams kokbok.)

Nå, Nico valde boken Grön i köket av Mattias Montin, Camilla Sjödin och Jessica Sunnebo.

Hittills har vi ätit:

• Kikärtsspett med fetasallad och tsatsiki
• Aubergineburgare med haloumiost
• Saffransstekta grönsaker
• Chèvregratinerade rödbetor med ruccola
• Tofuspett med avokadopesto
• Rostad paprikasoppa (det är nu inte själva soppan som är rostad, bara paprikorna)
  
• Mexikansk grönsaksgryta
• Ceasarsallad med kokta rödbetor

Det har slumpat sig så att nästan allt Nico har lagat har blivit gott medan de rätter jag tillrett blivit...mindre lyckade. Vet inte om det beror på recepten eller på mig. Jag är egentligen ganska bra på matlagning. Enligt min egen ringa mening.

djurens brevlåda

Kära djurdagbok,

Konflikt har uppstått i marsvinsmenageriet, Bencku som alltid varit så vän och oskuldsfull har plötsligt blivit girig och ohövlig mot Tjet och stjäl mat direkt ur hans mun. Det har annars alltid varit Tjet som varit den giriga och glupska, den som stjäl mat och gömmer och hetsäter för att få i sig så mycket som möjligt innan grönsaksbitarna är slut.

Annars, inte mycket. Vi håller fortfarande på med inflyttandet. Alltså, inte själva flyttandet för det är avklarat, det är mer det där med att försöka slå ihop två bohag till ett. Det är svårt. Särskilt som jag är en sådan som samlat på mig så mycket saker att de tagit över själva lägenheten. Det är rådjur i porslin, andra djur i porslin, pennor, anteckningsböcker, böcker, böcker, böcker. Jag har rensat ut säkert 90% av mina böcker. Men ytterst få har lämnat själva hemmet, de ligger i flyttlådor på vinden. Och det här var ett sådant fantastiskt spännande inlägg.

Ja. Och så Churchills lilla svarta hund då.

it's someone else's turn to go through hell

usel dag. möte med j som är min nya mentor, vi letade upp lärare s som var en jävla tölp som vanligt. kan inte ens förklara, orkar inte förklara. alltså, en av tjejerna på kursen berättade förra veckan att hon funderar på att hoppa av bildkursen och att det främst beror på honom. jag känner likadant. om jag var starkare kunde jag kanske härda ut och strunta i honom men jag är bara så trött. och jag är så långt nere i slaskhinken att jag knappt får näsan upp ovanför potatisskalen.

o.r.k.a.r inte.

skizzer från en fren dagbok

godnatt, godmorgon,

kan inte sova, uppenbarligen. det är liksom såhär med mina maniska perioder att de inte är maniska i den meningen att jag blir speedad och osårbar och gör en massa saker i rask takt. jag känner mig inte osårbar och oövervinnerlig. istället: ett slags speedande iof men mer i hjärnan, jag vill göra en massa saker samtidigt, vill göra dem nu nu nu fast resultatet blir att jag inte gör någonting alls. börjar måla men ledsnar så fort det går dåligt, försöker läsa kurslitteratur men slutar för att inget fastnar, tittar på tv men ser liksom inte. hoppar mellan sidor på www, bloggar och hemsidor och fb och mejl. vill skriva istället, kan inte skriva, går ut för att promenera men kommer bara ett kvarter bort och hem igen. vill köpa en massa saker och gör det ibland också, fast jag inte har råd egentligen, påbörjar projekt som inte avslutas, försöker ta tag i städning och vill då göra det ordentligt, från grunden, och börjar rengöra ugnen eller sortera skrivbordslådor vilket resulterar i ren ugn men odiskad smutsdisk eller tomma skrivbordslådor men fullt av papper och pennor och skräp på golvet. kan fortsätta räkna upp saker men ni kanske fattar så stop me oh stop me.

och nu vill jag inget annat än att någon ska trösta mig på något sätt, alltså lugna mig, hjälpa mig att räta ut saker. men det är ingen lämplig tid på dygnet för den sortens kontaktsökande, alla sover. såklart. utom svinen och de hjälper inte nu, de tröstar ju förvisso, på husdjursvis, men det är inte som att bencku är någon mia törnblom. och tjet är knappast någon "vägledare i personlig utveckling". gu vad töntigt det där blev. men ni fattar?

"ni" förresten, vilka är "ni"? de närmast sörjande och så de som googlat "ice-t", "lina andersson bipolär" och "libresse den lilla asken". känns för övrigt jävligt töntigt att adressera eventuella läsare i blogginlägg, som att "ni" är en stor publik.

jag är ju inte blondinbella. jag är per definition ingen blondinbella. jag är mikaela, bipolär- ångest i en liten ask.

orkar inte. vill bara att allt ordnar sig, på det där sättet vänliga trygga människor brukar säga att det gör, som att allt löser sig automatiskt. kan inte förmå mig att få något gjort. allt hänger på en skör jävla tråd och jag är så less på att sitta och vifta med tårna i slaskhinken.

det är inte en svacka, det är inte en romantiserad svart spiral som slutar i ett disigt vakuum med spända kindknotor och intressanta ringar under ögonen. nog för att jag brukar få ringar under ögonen men de har aldrig varit intressanta, bara tunga blåa fält som inte har smickrat mitt anlete särskilt.

jag går i princip aldrig ner i vikt, 96% av alla svårare, mörkare avgrundsperioder är det tvärtom. och jag ligger oduschad i sängen i noppiga mjukisbyxor och smutsig tröja full av kaksmulor. eller brödsmulor. eller glassfläckar.

och jag gråter så hårt att marsvinen blir rädda och mina redan svullna ögonlock klistrar ihop som vattniga sniglar under ögonbrynen. jag förbrukar så vansinnigt stora mängder näsdukar, ser framför mig hur regnskog på regnskog avverkas för varje ny näsduksförpackning jag öppnar.

jag har nästan alltid tänkt att ångesten är som värst när den är obefogad men det är så fel, det värsta är när man själv är orsaken till den.

i'm with crazy

I går var det registrering för Bild B som jag ju måste läsa igen den här terminen eftersom jag blev sjukskriven sist. Hade hoppats att lillasyster Andersson skulle läsa den här terminen med mig men jag fann mig ensam med en hel flock människor som har läst Bild A tillsammans och som var såhär..."sammansvetsade". Uh. De liksom tjattrade som apor och skulle kramas och alla verkade vara ambitiösa på ett störande sätt. Citat: "ja den boken var dyr men jag köpte den ändå, för den vill jag ha som lärare". Ja. Det är de medelålders som är sådana. Inte för att de yngre var inte mindre irriterande, käcka och entusiastiska och liksom foträta. Och jag lovar att de har foträta troser också. Nog för att jag tycker det är skönt som omväxling med lärarstudenter som faktiskt tar studierna på allvar och inte bara gnäller över att kurslitteraturen på Lit.vet är "svår" ("Om man kan skriva en roman som Doktor Glas måste man vara sjuk i huvet!"), men jag, som ju alltid positionerar mig som sur och trumpen, tycker att det är gött att störa mig på kurskamrater. Jag är ju liksom aldrig helt tillfreds om jag inte får tycka illa om någon. Men! Av en slump började jag prata med tjejen bredvid mig vid bordet och helt plötsligt visade det sig att hon är en fellow bipolar! Det är ju inte som att jag börjar vifta med psychoflaggan det första jag gör när jag pratar med människor men det slumpade sig så ändå och så bondade vi och pratade om allt gemensamt som kommer med sjukdomen: familjens inställning till medicinering, att vi har samma kombination av mediciner, problem med studier, depressionerna, de maniska perioderna och annat sjukdomsrelaterat. Oddsen va.

P.S. Notera att jag helt plötsligt har börjat skriva med versaler.

churchills lilla svarta hund

är så fylld av äckligt jävla självhat att det liksom bubblar ut ur öronen.

lägger hiram på is ett tag, utan en endaste slev gurksoppa. orkar inte. är -s-å-n- nu igen. jag orkar ungefär med att åka till granngården för att köpa burpellets åt mina djur och hem igen och göra rent i burarna och ge malte ögondroppar. för såsom varande smådjursägare tar jag mitt ansvar. inte mycket annars, födelsedagen, den tjugofemte, kom och gick. jag bjöd på kakor och fick presenter i utbyte samt viss uppmärksamhet att åma mig i. det var fint. jag är bara så trött nu.