och så detta med min oförklarliga fixering vid evita - the soundtrack. alltså jag v.e.t inte. men jag lyssnar och gråter. för att det är så sorgligt, för att det är så tacky, för att makarna perón fuckade med folket, för att folket älskade evita ändå, för att evita dör, för att antonio banderas klampar in i alla låtar med hela sin omusikalitet.
alltså, antonio banderas, please.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar