Day 14 – Favorite book of your favorite writer

 Jamen, inte svårt att lista ut va

http://dearnewblog.blogspot.com/2011/02/day-02-book-that-youve-read-more-than-3.html

Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times

Heh. Diva av Monika Fagerholm kanske? Har läst den säkert tio gånger, första gången när jag var fjorton, det var 2008. Jag önskade mig den i födelsedagspresent och fick den. Hade ingen aning vad det var för roman, hade bara sett den i Bonniers Bokklubbs medlemstidning(!) och blev intrigued. Och jag läste och ba ... TJÄRLEK

Först fattade jag ingenting. Och sen fattade jag. Fast kanske inte? Eller jo. Jag visste inte att man kunde skriva så. Men jag ville skriva så!

Men också: Bübins unge av Mare Kandre. Jag älskar Mare Kandre kanske lika mycket som jag älskar Monika Fagerholm och jag älskar Bübins unge kanske lika mycket som jag älskar Diva. Och den första läsupplevelsen var kanske lika storslagen som när jag läste Diva första gången. Jag hade redan läst Kandre, Det brinnande trädet, och tyckte redan att hon var fab. Men när jag gick på Biskops-Arnö, 2003, började jag på ett konstigt, eheh, textprojekt som handlade om Barnet och Barnets föräldrar och det var vita fält och snö och blod och väldigt Don't go into that barn fast typ... Dalarna. Ahahaha, ja jävlar. A men Maria Margaretha sa till mig efter en handledningsdag att det påminde väldigt mycket om Bübins unge. Och ja ba: I wish. För det är inte jag som är ett geni, det är Mare Kandre.

-

Och mitt skrivmonster nu, det som jag påbörjade 2007 (och inte rört sedan 2008) handlar om... barn. Konstiga barn. Och vita salar och blod och det är väldigt mycket skrivarskoledebutantprosalyrikwhatever. Och det sitter jag här och koketterar med trots att den där textklumpen är långt från klar. OCH TIDEN BA GÅR OCH JAG FÅR INGET GJORT OCH JAG ÄR EN SVAG KVINNA SNART 27 ÅR FYLLDA MED EN SJÄLVKÄNSLA UNGEFÄR SOM ETT JULGRANSLJUS.

Och det var vad jag hade att säga om a book you've read more than 3 times.

såatte.

Day 01 – Best book you read last year

Men alltså. Glitterscenen av Monika Fagerholm. Eller, den kom 2009. Läste jag den inte förrän 2010? Herregu. Väldigt out of character för mig, slänger mig annars över allt Monika gör. Men ja. Depressiondepressiondepression. Läste överhuvud väldigt lite 2010. Men Glitterscenen var alltså den bästa boken. Älskar den. Älskar Monika. Monika gör mig aldrig besviken.

Jag kan inte förmå mig att skriva något om den egentligen, har så svårt att ta saker på allvar och kan ändå inte leka kritiker för när det gäller Monika är det bara ÄLSK hela vägen. Men såhär, Helena på Bokhora skrev mycket bra om den tycker jag, läs det istället. Fast, läs också boken.