67 sätt att behandla ohövliga karlar

eller hur det kom sig att undertecknad helt plötsligt ska skriva en "krönika om Strindberg" men istället, eller kanske just därför, ägnar kvällen åt att läsa Barbro Alving.

jag vill inte gå på återträff och återträffa dig

Fick inbjudan till klassfest för ett tag sedan. Högstadieklassen. Kan ju de glömma att jag går på lokal i Avesta och äter snacks till ölen/vinet/spriten man själv måste betala och minglar med ett knippe idiots som jag hatade djupt och innerligt men var tvungen att se och interagera med i tre år. Och de jag inte hatade eller de jag faktiskt gillade eller den jag elskar (thats' you Elinhjärtat) antingen träffar jag ibland (men Elin för sällan) eller utbyter artighetsfraser med på facebook. Så länge det inte är fezt med mina top five där vi dricker oss tillbaka till tretton/fjorton/femton och pratar nedlåtande om Robin/Niklas/Sara/Madde stannar jag i Uppsala och gör något värt av min fredagkväll. Och så kör vi Sanningsdan på det.

ser jag den bruna färgen så ryser jag in i märgen

Alltså. Ja ni vet ju. Folk är dumma i huvet. Jag föreslår att vi spränger bort Grästorp och emigrerar till Simrishamn.

Har, efter den här ta-bort-mig-som-vän-om-du-röstade-på-SD-grejen folk (och jag) kört med på facebook, hittat en sådan (idiot) bland min "vänner". En barndomsvän till min mellanbror som ba:

"Sd hit och Sd dit, jag tycker de är bra ja, så dom får röra om lite i grytan"

Röra om i grytan? Är mållös. Vill döda honom. Eller slå honom jävligt hårt i hans dumma inavlade jävla skalle. Men, då han knallar runt i min hemby och göttar sig åt valresultatet och jag sitter i Uppsala och hatar honom framför datorn kunde jag inte göra något annat än att ta bort honom från "kompislistan". Och mailade mellanbjörn som ba "Han vet inte vad de (SD) står för. Han är ju också vän med NN och NN (som alltså är "invandrare", min anm.). Men han lär väl snart bli varse"

Men det värsta är att NIO personer "likes" det där korkade utspelet. NIO! Varav en är en före detta kollega till min mor. Alltså en förskollärare. FÖRSKOLLÄRARE. Har jag sagt att min hemort är en sådan "sluss" för asylsökande flyktingar? Alltså, det innebär att det ofta kommer nya barn till förskolorna. Välkommen hit liksom.

Dåligt av mig att inte skriva något istället för att... plocka bort honom från facebook. Ba that'll show him! Men den jäveln stod ändå inte oemotsagd, mellanbrors barndomsvän 2 ba:

"Mm gammalt hederligt kvinnoförtryck är aldrig fel och fackliga organisationer känns ju jävligt onödigt nu när vi har ett borgerligt styre. Eller vilka grytor menar du?"

Å Magnus, Magnus! Ångrar ej barnkalasen jag arrangerade, att jag lagade mat (veg) åt dig och mellanbjörn ("det här var ju riktigt gott!") på sportloven, är glad att jag ändå var fyllechaffis när ni fyllde 18 och fick komma in på krogarna "inne i stan" fast jag fick stanna tio gånger för kisspaus så att bilresan som vanligtvis tog 25 minuter istället tog närmare en timme. Magnus, Magnus. Ba fortsätter navigera efter stjärnorna*

*internt skämt här dåva

they're all so arty

nico sover, svinen bökar i höet. jag har gett upp målandet för dagen och tittar på most evil, avsnittet om "ondskefulla kvinnor". ondskefulla kvinnor som undantag då, för någon skelögd "forskare" konstaterade nyss att kvinnor ÄR mer omhändertagande av naturen. det mänskliga intellektets tillbakabildande firar obekymrat nya triumfer. men det visste vi ju. ändå glömmer jag ofta bort att människor, alltså många, stenhårt och fast tror att biologin styr allt. så jävla stenålder, don't get me started.

men målandet då, det är samma projekt jag påbörjade förra omgången av bild b, strax innan jag blev sjukskriven. ett konstnärsprojekt där man gör en kopia (målad), en tredimensionell tolkning (har täljt skulptur i gips), en målad tolkning, en digital bild och en plansch som ska föreställa någon slags utställningsinfo. jag har suttit i en vecka med den där jävla kopian som blev halvfärdig i fjol innan jag (i går) kände att jag inte pallade att göra alla justeringar. började om i mindre format, på pannå. är jävligt less. vet att alla andra kursdeltagare är så gott som klara, de gör allt snabbt och snyggt och pliktskyldigt. som någon slags robotar. de är liksom studentversionen av stepfordfruarna. men älskvärda, givetvis. utom mitt utvalda hatobjekt. (hehe, älskar att jag har någon att störa mig på). hon verkar betrakta mig som en rival, kanske för att jag har bondat med den andra manon som hon ju känner sedan tidigare. varje gång jag pratar med henne, den andra manon då, kan jag se liksom i ögonvrån hur den här bruden stirrar på mig och snärper med munnen. och sedan måste hon avbryta samtalet, slänga sig om halsen på manon, tjata och gapa som en bortskämd snorunge för att få uppmärksamhet. alltså. orka.

en etta för två

det närmar sig, alltså det s k sambolivet. fast aldrig att jag kommer att referera (hej anglocism!) till nico som "min sambo", det är bara medelålders människor som gör det. och typ unga par som skaffar radhus innan de fyllt trettio, som slår sig ner i typ...gimo. och så har de kanske en hund som de tävlar med i agility. anyhoo, vi börjar redan fira nicos inflyttning och kommer väl fortsätta så länge pengarna räcker. det finns ingen anledning att inte fira. i morgon till exempel, firar vi inte bara själva flytten utan också att nico blir uppsalastudent. double the fun så att säga. å förresten, "utan också". säger man verkligen så? det låter helt skevt och typ som dubbelsovel. utan också. en tycker att jag borde ha ordning på det där, såsom blivande svensklärare. det har jag alltså inte. icke godkänt.

i'm with crazy

I går var det registrering för Bild B som jag ju måste läsa igen den här terminen eftersom jag blev sjukskriven sist. Hade hoppats att lillasyster Andersson skulle läsa den här terminen med mig men jag fann mig ensam med en hel flock människor som har läst Bild A tillsammans och som var såhär..."sammansvetsade". Uh. De liksom tjattrade som apor och skulle kramas och alla verkade vara ambitiösa på ett störande sätt. Citat: "ja den boken var dyr men jag köpte den ändå, för den vill jag ha som lärare". Ja. Det är de medelålders som är sådana. Inte för att de yngre var inte mindre irriterande, käcka och entusiastiska och liksom foträta. Och jag lovar att de har foträta troser också. Nog för att jag tycker det är skönt som omväxling med lärarstudenter som faktiskt tar studierna på allvar och inte bara gnäller över att kurslitteraturen på Lit.vet är "svår" ("Om man kan skriva en roman som Doktor Glas måste man vara sjuk i huvet!"), men jag, som ju alltid positionerar mig som sur och trumpen, tycker att det är gött att störa mig på kurskamrater. Jag är ju liksom aldrig helt tillfreds om jag inte får tycka illa om någon. Men! Av en slump började jag prata med tjejen bredvid mig vid bordet och helt plötsligt visade det sig att hon är en fellow bipolar! Det är ju inte som att jag börjar vifta med psychoflaggan det första jag gör när jag pratar med människor men det slumpade sig så ändå och så bondade vi och pratade om allt gemensamt som kommer med sjukdomen: familjens inställning till medicinering, att vi har samma kombination av mediciner, problem med studier, depressionerna, de maniska perioderna och annat sjukdomsrelaterat. Oddsen va.

P.S. Notera att jag helt plötsligt har börjat skriva med versaler.

*kulturkärring*

ack PO, hans artikel är klockren. och att göran hägglund är ett jävla utvecklo, det vet vi förvisso redan, men fotot till artikeln! haha, dör. han ba :C

bloody motherfuckin asshole

i torsdags blev jag utsatt för en lilla-gumman-attack. jag skulle redovisa kapitel sex ur karin aronssons bok "barns världar, barns bilder". ensam, eftersom min redovisningspartner c var i göteborg. jag behövde ordna med det tekniska för jag skulle visa bilder på duk och där någonstans, när jag var på väg att sträcka mig efter en sketen liten strömbrytare, rusar lärare s fram och och förnedrar mig inför klassen. han trycker sig in framför mig, bankar till strömbytaren och häver ur sig en sarkastisk kommentar, typ om hur man slår på en strömbrytare. som att jag inte kunde det. som att jag är efterbliven. så jag framstår som en jävla retard. "tack för den nedlåtande kommentaren" sa jag och började redovisa kapitlet inför trettio personer som jag faktiskt inte känner och som fnissade nervöst åt mansgriseriet istället för att reagera som man borde. jag var helt jävla ensam och utan skydd där framme.

ja. och som om det inte vore nog avbryter han mig i min sammanfattning för att påpeka att jag nog har tolkat aronsson fel. "aronsson menar att det universella i barns bildskapande handlar om att leka med form snarare än att skapa figurativa bilder". typ. det är aronssons slutsats och det är alltså det jag framhåller i sammanfattningen. och här, här avbryter han mig, det jävla aset, och säger att "det aronsson menar är att alla barn målar arketyper".

men nej för i helvete. aronsson skriver inget om arketyper i kapitel sex så kom inte och kasta jung i ansiktet på mig jävla idi.

det är storslagen pedagogik som utövas på lärarprogrammet, verkligen.

kommittén

gårdagens lektion skulle främst handla om att teckna serier, men lärare s passade på att ta upp några punkter för att, så att säga, "öka trivseln" och få oss kurskamrater att "socialisera". vi är trettio lärarstudenter på den här kursen och nu ska vi alltså "lära känna varandra". lärare s delade in oss i kommittéer: bord 1 blev utställningskommittén, bord 2 fikakommittén, bord 3 blev festkommittén och bord 4 kommitté för något, vadsomhelst som de själva skulle komma på. jag satt vid bord 2 och är alltså ansvarig för fika. vi ska fika varje vecka. fikakommittén beslöt hoppa över kafferasten (idiots!) för att organisera fikandet. det ska göras kaffelistor(vem tar med fika vilken vecka), samt samlas in pengar till kaffe och te. "men jag dricker varken kaffe eller te!" pep den äldre damen som aldrig säger något annars "jag dricker bara vatten". a, men vadfan, dricker man varken kaffe eller te behöver man väl inte lämna några kaffepengar då, svårt att lista ut. (idiot!) och så höjer en annan rösten och säger: "men allergikerna då?" naturligtvis. allergiker och veganer ska minsann få fika bäst de vill. en tredje utbrister: "men vi kan väl inte baka särskilt fikabröd bara till allergikerna? de kan väl ta med eget?" meh, idiot! sa jag. inte. men jag skrek det inombords. nå. jag påpekade att om alla allergiker och veganer (om vi nu har veganer i klassen, vad vet jag) ska ta med eget fika blir veckofikat helt meningslöst om det nu är så att det ska verka för umgänge och trivsel. kul att vara den som alltid får ta med egen bulle. vidare, en annan sa: "jag har ett väldigt gott recept på chokladmuffins men jag kan ju inte baka trettio chokladmuffins". nähä. men baka inte chokladmuffins då, idiot! vadfan, ska man ändå baka muffins och gör en sats på, säg tio muffins, är det då så jävla svårt att göra två omgångar till? och sen det här: "jag hoppas verkligen att ingen är glutenallergiker för det är sååå tråkigt att baka glutenfritt fikabröd". men köp några äpplen då and have it done with! vi behöver väl inte käka sockerkaka varje vecka heller, det var väl själva t-r-i-v-s-e-l-n som var poängen?

ja. så jag satt där och försvarade veckofikat fast jag egentligen bara ville skrika till lärare s att han kan stoppa veckofikat up his arsenal. men jag ska inte vara den som är den. veckofikat är ju ett behjärtansvärt initiativ och vem är jag att sätta stopp för trivseln, bara för att jag är en sur bitterfitta med gnälltourettes.

fny

idag, på keramiken, pratade vi om att skaffa barn. k, en av kurskamraterna sa att hon nog inte vill ha några barn alls varpå keramikläraren a bestört vänder sig till vårt bord och upprört försöker övertala k att åtminstone ö-v-e-r-v-ä-g-a reproduktion. "man blir en mycket bättre lärare när man har fått barn", är hennes tyngsta argument. och var det inte det jag sa va, att det fullkomligt kryllar av idioter och biologister och kärnfamiljsivrande töntar på lärarprogrammet. jag tar mig för pannan. jag vill ha kalla omslag.