kapitel 5. i vilket jag blir osams med brudgummens bror, irrar runt i enköping samt kissar i buskage

Yes! Nu ska jag runda av bekännelseromanen. Välkommen till kapitel fem! Om någon har missat de föregående kapitlen så finns de här: kapitel ett,  kapitel två, kapitel tre och kapitel fyra.

Det blev ganska mycket natt, nästan morgon. Fia och jag hade tänkt åka buss hem halv tre men när klockan närmade sig två var båda rätt osugna på att lämna festen, som ju var storslagen. Istället hustlade Fia in oss på en annan bröllopsgästs hotellrum, vi fick smyga in när vi ville. Så jäkla schysst! Ja men denna bröllopsgäst gjorde kväller mycket tidigare, Fia och jag var kvar med brudparet, brudgummens bror och dennes flickvän. Plus min bordsdam! Och här gick tiden rätt snabbt. Vi dansade väl, höll baren öppen osv. Brudparet fick nog, vi andra frestade personalens tålamod i någon timme till, sedan tog vi taxi till hotellet. Min fina bordsdam gav upp men brudgummens bror och dennes flickvän S (som för övrigt är asgrym) ville ha efterfest på deras hotellrum. Klockan var väl runt fem på morgonen här. BGB (brudgummens bror) ville ha tag i sprit, frågade två innocent bystanders som av en slump råkade ha några deciliter "vodka" på sig. BGB köpte "vodkan" av de hjälpsamma främlingarna, sedan fanta och jordnötter i hotellrepan och så blev det efterfest.

Och här börjar det spåra ur. Alla fyra var rätt slitna men vi sippade ändå duktigt på "drinkarna" som smakade lacknafta och apelsinsaft. Vi sköljde ner med jordnötterna. A och sen börjar vi prata feminism, det var väl jag som sa något förstås, och det gick inte hem hos BGB. S var smart och somnade nästan genast men jag och Fia satt vakna och försökte få BGB att komma till insikt. Det gick sådär. BGB var rätt stridslysten, väldigt bestämd och ville inte alls höra vad jag och Fia hade att säga. Alltså det uppenbara, alltså om hur ALLT LIGGER TILL, alltså SANNINGEN, alltså FAKTA. Fia var mer pedagogisk än jag, men så har hon ju faktiskt tagit sin lärarexamen och redan arbetat några år på komvux och fått sitt tålamod prövat regelbundet, till skillnad från den här bitterfittan då. Ja, men jag började känna mig så jävla illa till mods. Jag gillade liksom BGB och ville verkligen inte tjafsa. Men jag började bli så jävla arg. Alltså jag kände att jag höll på att flippa. Så jag gjorde naturligtvis det enda rätta: smita därifrån utan att säga något. Heh. Det var ju trevligt av mig. Men vid det laget kändes det som skitsamma, alla var fulla och jag ville inte börja slåss, det ville jag verkligen inte. Så jag tog min väska, men glömde jackan, och gick. 

Skickade genast sms till Fia för att förklara, försökte ringa. Men hon svarade inte! Så jag trodde att hon blivit skitsur, vilket ju hade varit en naturlig reaktion. Att bara dra sådär liks. Nä men jag var ändå lättad, Fia är ju också ett redigt fruntimmer så jag var ju inte orolig på det viset. Jag hade nyckeln till Fias lägenhet, tänkte att jag skulle gå till busstationen och fortsätta ringa Fia under tiden men ändå ta första buss till Muppis även om hon inte skulle svara. Hittade dock aldrig stationen. Irrade runt i Enköping, klockan var kanske sju någonting vid det laget så det hade börjat ljusna och folk kommit ut på gatorna, trots att det var söndag. Frågade någon efter vägen till stationen, hittade ändå inte. Ringde Nico, eller om han ringde mig, minns inte så noga men han var vaken iaf och lugn medan jag var orimligt arg och typ grät och nästan skrek av ilska "JAG HATAR MÄN!!!". "Jag vet" sa Nico, "men ta det lugnt". Eller något liknande. Så jag började lugna ner mig. Herregu, det hade ju varit ett asfint bröllop och sjukt fin middag och storslagen fest och så går jag och flippar över detta? Är ju störd på det viset. A men då var jag fortfarande vilse. Och kissnödig. Hittade ett buskage alldeles vid trottoaren jag gick på. Det var ett tätvuxet och präktigt buskage, minns det med ömhet.

Och nu började klockan närma sig åtta. Fia ringde, hon var lugn. Jag hittade busstationen, sen hittade jag henne. Vi gick till Ica som just hade öppnat, köpte frallor och yoghurt, ostbågar och cola och sen tog vi 08.21-bussen till Uppsala. 

Halv tio var vi hemma hos Fia och då hade vi varit vakna i över ett dygn. Jag drog av mig strumpbyxorna och möttes av denna syn:

 Det var sviterna efter min piruett där på stenplattorna. Nu är den här bilden tagen efter att Fia gjort rent det med sårtvätt osv, jag var betydligt blodigare då vid första anblicken. Skrattade ganska mycket för jag märkte ju inte att jag slog mig så jävla illa, var chockad va. Men Fia ba "Mickis. Det är faktiskt inte roligt". Hahahaha! Å Fia <3

 Anyhwore. Efter omplåstrandet däckade vi och jag sov i kanske en och en halv timme. Sedan packade jag mina grejer, duschade och haltade iväg för att köpa matsäck till min åtta timmar långa bussresa hem till Göteborg. När jag kom så långt som till Hemköp i Åhlénshuset kom jag på att jag hade glömt borsta tänderna innan jag gick. Berättade det sen för min ömma mor varpå hon sa: "Då luktade du väl gammal fylla på bussen".

The end. Varsågoda.