tja!

Det är bara er ulliga gulliga bipolar bear som skriver! Jag ska berätta för er om min senaste aktivitet. För två veckor sedan började jag på en mindfullnesskurs på psyket. Varje tisdag mellan fyra och halv sju sitter jag med tio andra dårar och lever i nuet. Ni kanske undrar om jag redan hatar någon och det kan jag säga att det gör jag. Det är en man förstås, är ju förutsägbar på det viset. Nä men han är säkert en trevlig prick men jag måste ju ha någon att störa mig på, det tycker jag att jag kan få unna mig. Hans enda fel hittills är väl bara det att han ska prata hela tiden och det får jag väl stå ut med så länge för ingen annan är så snacksugen på det stället. Utom kanske en person. Som också är man. Go figure. Ja men mitt hatobjekt har sådan störig röst va, alltså han låter så obehaglig, typ "len" om ni fattar? Alltså, som att han spelar en karaktär och betonar allt konstigt och överdrivet. Som att han njuter så mycket av att höra sin egen röst att han måste dra ut på orden och smaska fram varje mening. Anywhore! Nu ska jag berätta om första träffen på mindfullnesskursen.

Det första vi fick göra var att titta och lukta på och peta och på och lyssna(!) och slutligen äta ett russin. Alltså när ledaren ba "Ni kan föra föremålet (russinet) till örat. Hör ni någonting? Vad låter det som?". Ba det låter som ett jävla russin som håller käften? A men sen skulle vi äta eländet och smaaaaaka och tugga och känna efter osv. Och jag hatar verkligen russin. Konsistensen, smaken (smakar typ pensionär?) Alltså som unken gamling luktar. Så när vi skulle berätta om vår "upplevelse" sa jag bara: "russin är inget annat än förödmjukade vindruver". Det är ju sant men också ett litet skämt va, för att lätta upp stämningen där som var skrämmande new ageig. Ingen skrattade. Hon skrattar nästan aldrig, ledaren då. Alltså hon är provocerande tråkig, har samma ansiktsuttryck hela tiden. A men sen skulle vi göra "kroppsskanning" och ligga på golvet och andas och "rikta positiv uppmärksamhet" åt våra fotsuler osv. Har svårt för det alltså, flummet va. "Vilken känsla förnimmer du nu?". Ba, tristess? Nä men jag ska försöka, lovar. Kej, återkommer!