kör över mitt huvud

okej. uppläsningen gick sådär. jag och fia var sent ute och fick stressa, bussen kröp fram (i bästa fall) i rusningstrafiken och fukten låg tät i luften. jag hade nyss tvättat håret men inte haft tid att torka eller piffa det och eftersom det är rätt risigt nu såg jag ut som en grankvist i skallen.

men att läsa är egentligen inga problem, brukar inte bli särskilt nervös. fast ljudet blev lite märkligt i högtalarna, folk skrek och musik spelades intill så jag hörde inte vad jag sa. nå.

nico tog en massa bilder och när jag såg mig själv ville jag skära ut mina ögon. är så jävla grotesk. jag överdriver inte när jag säger att jag såg ut som en barbapappa invirad i en nittiotalsgardin. och med den där hårkvasten på. jag skäms. vill inte vara ytlig och pimpinett sådär men herregu. jag gråter lite fortfarande. först tänkte jag att bilderna var tagna ur osmickrande vinklar eftersom nico satt långt fram och alldeles intill scenen som var rätt hög. hoppades att de andra också skulle få breda kroppar och dubbelhakor, men icke. jag får ensam bära tjockistiteln. oh dear.

inte heller detta inlägg blir genomtänkt och välformulerat, ville bara ventilera min lilla tjockisångest. hoppas bara ingen gick förbi kulturhuset i fredags och såg mig.

måste börja ikläda mig sopsäck alt. gå i ide.