orkar inte skriva det jag skulle vilja skriva. orkar egentligen inte skriva något alls. det är inte mycket jag orkar, länge har jag inte pallat med "ens de enklaste av hushållssysslor" som det står i mdrs-testerna. fast, det börjar ordna sig där, med hushållssysslorna då, med disk och dammsug och sortera. fast det blir enorma projekt som tar all tid och kraft. måste samla mig. och ta sats. märker också att det är det enda som hjälper när jag inte har nico hos mig eller mina vänner, mina fina som vet hur jag är och ändå står ut med mig och tycker om mig. som kurerar mitt bipolära gamla hjärta med diverse; kärlek kramar sova tätt ihop, eller romdrinkar musik och dans, eller att bara träffas, ni vet, umgås lite. jag är så rädd att verka banal men är så jävla ängslig att det krybblar i skinnet.
och så dårpapper på det.