ett jävla nederlag, den här dagen inte ett liv. eller jo, mitt liv exakt. i nötskalet ni vet. alltså, eftersom jag är en psychogirl, sort of, bipolär om man ska vara mer noggrann, får jag "hjälp" hehe från "studentstödet" höhö med olika saker. har skrivit om detta tidigare om någon är intresserad av min sjukdomsbild. nå, såsom varande student med "psykiska eller neuropsykiatriska funktionshinder" *sär* har jag min mentor (inte frireligiös) och nu också s k "anteckningsstöd". det innebär att någon på min kurs går med på att kopiera sina anteckningar om jag inte pallar med att gå på seminarium. när det är manorelaterat då. ja, och nu har jag alltså blivit tilldelad "anteckningsstöd". jag befarade att det skulle bli unge herr aristoteles men det visade sig vara unge herr aristoteles kamrat, en sådan där brud som är lite "crazy" och har neongröna jeans och typ skogshuggargummistövlar på sig. ung excentrika. hon verkar vara jävligt bright dock och inte ohövlig vad jag märkt. fast jag har sett att hon tittar konstigt på mig ibland, liksom granskande. kanske anar hon att det är jag som får utdelningen av hennes välgörenhetsarbete. jag tror nämligen inte att hon vet det, alltså att studievägledaren har avslöjat min identitet. *är så jävla hemlig* kanske är det uppenbart att det är jag som är the basketcase, typ blekare för varje vecka och med ögonpåsar större än ikeakassar. och ja, sur och trumpen då, min signaturutstrålning på seminarium och den enda som inte har någon att hänga med på "rasten". jag får själv bestämma om jag vill vara "anonym" eller inte men vadfan, orkar inte. hon fattar ju uppenbarligen att det är jag och det blir bara meckigt att hämta upp anteckningar i ett "hemligt fack" eller något. men blabla, det jag skulle skriva var:
i dag hade jag och anna s en fikadejt. vi skulle ses efter mitt seminarium men jag flippade nästan under första halvan, kallsvettades, hjärtklapp, you know the drill. jag höll ut till paus och sedan smet jag. träffade så anna en timme tidigare än väntat, lugnade ner mig. jag har inte träffat anna s på aslänge, blir inte så av någon anledning. hon jobbar och jag får mina "perioder" när jag liksom går in i mig själv och inte pallar att ens ringa eller maila eller öppna när det ringer på dörren *elfriede jelinek*
så, ja. det var fint att träffa anna nu, vi hängde ett tag, drack kaffe och sedan följde jag med henne när hon uträttade ärenden: köpa saffran och cd-råmm. sedan, när vi gått åt varsitt håll, kom jag på att jag behövde köpa saker jag med, bland annat sockor(!) och present åt mor som jag ska fira i helgen. nå, jag gick in i närmaste butik. indiska. och här kommer jag till någon slags poäng: när jag hasade runt därinne och oengagerat letade present, fick jag se den unga excentrikan! mitt "anteckningsstöd". vet inte om hon såg mig men liksom. antagligen. kul. tror hon nu att jag skolkar för att shoppa bohemiska tunikor? tänker hon att jag -u-t-n-y-t-t-j-a-r- -s-y-s-t-e-m-e-t-?-
okej, nu när jag har babblat mig fram till slutet här så känner jag att det inte är något att gå upp i atomer över direkt. om jag säger så. skulle också kunna säga att det inte rör mig i ryggen. därmed blir hela den här texten helt meningslös och då var den inte ens intressant till att börja med. men jag har ju inte direkt huvudet på skaft de här dagarna. så. häpp!
