En annan har ju även fått hedersuppdraget att övas upp som ordinarie barnvakt åt en väldigt gulli unge på cirka tio months, lilla I. Vi har ju varit bästisar och bundis ett tag nu och nu i fredags tog vi steget över till rollerna guvernant (moi) och elev (lilla I) och samtidigt blev Gurly min alldeles egen Katrin Zytomierska som bjöd på pizza, precis så som en god matmor förväntas förse sitt tjänstefolk med förhatliga kolhydrater (alltså, vegetarisk kebabpizza måste vara bästa uppfinningen sedan sliced bread). Men blabla, anywhore! Här kommer nu en liten rapport från övningsbarnvaktarekvällen 1:
Första perioden, lattjolajban
Jag, aka Mary Poppins, anlände prick klockan 17.00 till ett yrvaket litet barn och en mycket fin förälder, fick te och satte igång med vaktandet. Men alltså, kan man säga att det är minsta jobbigt att leka med en glad och gulli unge i någon timme? Nej, not really. Vi kollade leksaksutbudet, provbet i olika grejer, hasade åt olika håll. Jag sjöng även med i Krakel Spektakel-låtarna som matmor spisade för dotter och nanny, upptäckte att jag kunde mer än halva skivan utantill. Favoritlåt: Trollkarlen från Indialand. Dock att skivan hade ganska oortodoxa låtarrangemang och lät inte precis som det gjorde på min barndoms krakel spektakel-kassett och som den ofrivillige bakåtsträvare jag visade mig vara störde detta mig en aning #detvarbättreförr. Lilla I brydde sig inte nämnvärt om vare sig min skönsång eller musiken i övrigt, bara någon gång kastade hon en skeptisk blick mot stereon och sedan på mig med en min som uttryckte: vad i helv...? Detta hände till exempel vid en extra flippig sambaversion av Dinkeli Dunkeli Doja. Jag tittade då tillbaka på min lilla kompis med ett minspel som uttryckte: I hear ya sister. Ja men den gick finfint denna lilla uppvärmning! Upptäckte till min glädje att lilla I hade exakt likadan lysmask som jag själv haft som barn, I å sin sida upptäckte att mina glasögon var väldigt roliga att till exempel peta på, slå på, dra av från dess bärares ansikte för att sedan svinga dem i luften. "app app app app app, it's Dior, darling!" sade jag och beslagtog brillerna. Sedan hasade vi ut till matsalsbordet där lilla I:s middag stod framdukad.
Andra perioden, matning
Inte så mycket att säga om detta mer än att det gick alldeles strålande, barnet åt sin till mos mixade mat och drack enorma mängder vatten ur sin lilla flaska. Var helt belåten, skrattade åt minsta spex jag framförde. Alltså har aldrig varit med om en mer tacksam publik, allt gick hem! Och jag lever ju, liksom Tingeling och Rachel Berry, på applåder.
Tredje perioden, nattning
Fylld av självförtroende tog jag mig an detta sista moment som inleddes med blöjbyte. Och det kan väl inte vara så jävla svårt, tänkte jag men lärde mig snart att jo, lite svårt är det. Alltså lilla I snurrade runt som en liten säl på hal is, jag petade sönder ena flärpen på blöjan för jag trodde den var ett superstarkt klisterskydd som skulle avlägsnas innan man fäste. Det var det alltså ej. Vi började om med ny blöja men vid det laget hade I riktigt tappat tålamodet med sin fumliga nanny och läxade upp henne efter noter. Hennes ömma mor tillkallades och satte blöjan på två sekunder. Jag började sedan ikläda den lilla parveln sin pyjamas och det kan jag säga, var inte helt lätt. Gladare miner blev det däremot vid lilla kvällsmålet och borstandet av två små tänder. Också själva omstoppandet gick bra till en början, barnet var beskedligt. Dock började hon efter hand surna till lite och tillslut fick modern rycka in, när gråtandet eskalerat och barnflickan tappat tron på sig själv och sitt handlag med små barn. Är dock ganska nöjd! Hade en väldigt rolig och svettig kväll och om Gud (det vill säga, föräldrarna) vill så gör vi snart ett nytt försök. Tata så länge!
