cuckoo

var tvungen att ta mig till knarkoteket för att hämta ut nya dårpiller och detta mina vänner är en prövning för det är så här typ: karl-oskar jag tyar inte längre, jag är sån nu igen; och jag är så gränslöst trött på svullna ögonlock och svindlande höjder, att gråta på bussen mellan stora torget och årsta centrum med vita knogar om apotekspåsen och tänka att alla ser hur s j u k jag är.

för det skulle ju bli så bra nu och ordning och reda och aldrig aldrig halka efter mer men jag glömde visst bort den k e m i s k a o b a l a n s e n, det var väl den frälsande terapin som spökade och så blev det bara rakt ner i slaskhinken i väntan på den frälsningen och så skulle jag ha blivit klar med hela tamara-de-lempicka-projektet, jag har minus sju timmar på mig.