Kära dagbok,

jag ligger i soffan med varma omslag om ändalykten ty jag har urinvägsinfektion. Inget nytt, inget spännande, bara en vanlig hederlig uvi. Jag är ju en sådan som är b.r.y.d.d för det där, opererad och allt, vid sju års ålder. Haha, som att det gjorde någon avgörande skillnad. Ba "Hej jag opererades för vesikouretal reflux och allt jag fick var det här sexiga ärret" *pekar på det sexiga ärret*

Hjälpte alltså föga. Så gårdagen gick i smärtans tecken, men jag vägrade gå till akuten. Att sitta där och plågas i timmar utan att kunna unna sig utbrott av ilska och gråt, icke. Istället gav jag mig på huskurerna:

• dricka kopiösa mängder tranbärsjuice/äppelcidervinäger
• knapra värktablett
• duscha varmt
• huka över spann med hett vatten

Jag hade aldrig provat vattenspannen förut. Det var mycket spännande, Nico kokade vatten och gjorde i ordning, allt jag behövde göra var att grensla. Och som jag grenslade. Ett tips! Häll inte upp för mycket vatten, man kan slinta och halka ned med både röv och fitty. Använd inte heller kokhett vatten, se föregående tips. Ja, jag slant och doppade både röv och fitty i skållande hett vann. INTE skönt. Och så kan jag säga det här: att grensla på huk är inte någon angenäm ställning. Fick dock, som plåster på mina brännsår, en balja chokladglass av Nico. Blev klad tjockis igen. Eller, kladare. Helt klad kan man inte vara med uvi.

Hittade några andra tips om kurer på www, avkok på havregryn, te på åkerfräken eller persiljerot, sådana otäckheter. Men en kur fångade mitt intresse. Kvinnan som tipsade hade jobbat inom äldreomsorgen och på hennes avdelning hade denna kur fungerat utmärkt på de uvi-drabbade gamlingarna, så det provar jag i dag. I present: Lättölskuren. Mycket enkelt, bara att dricka. Vet inte om det fungerar, återkommer.

Alltså. Jag har skaffat antibiotika nu så det är kanske svårt att avgöra i vilken utsträckning ölen hjälper mig. Men bäst att ta det säkra före det osäkra. Nu är jag inne på öl nummer två.