Tackar som frågar! Jo, jag har väl skrivit en tjugonio rader om hur jag -i-n-t-e- skriver en krönika om Strindberg och sen en och en halv rad -n-ä-s-t-a-n- om Strindberg. Det tar sig! Eventuellt. Ska väl ej ropa hej osv. Men liksom, tänk om min hjärna har börjat återhämta sig, tänk om det inte är förlorat!
Och sen tänker jag att kanske beror det på att jag slutat med en av mina meds och det är ju lite kluvet med tanke på att jag ba har börjat dippa igen och är Unga Fröken Suicid varannan timme, liksom lite mindre zombie, lite mer självmordsbenägen. Nä men. Alltså jag ska inte vara sådan, det är ingen fara va. Det är bara min ångest, det är bara Churchills lilla svarta hund, det är ålrajt mor, jag blöder bara.