ja vi vet du behöver hjälp

ett jävla nederlag, den här dagen inte ett liv. eller jo, mitt liv exakt. i nötskalet ni vet. alltså, eftersom jag är en psychogirl, sort of, bipolär om man ska vara mer noggrann, får jag "hjälp" hehe från "studentstödet" höhö med olika saker. har skrivit om detta tidigare om någon är intresserad av min sjukdomsbild. nå, såsom varande student med "psykiska eller neuropsykiatriska funktionshinder" *sär* har jag min mentor (inte frireligiös) och nu också s k "anteckningsstöd". det innebär att någon på min kurs går med på att kopiera sina anteckningar om jag inte pallar med att gå på seminarium. när det är manorelaterat då. ja, och nu har jag alltså blivit tilldelad "anteckningsstöd". jag befarade att det skulle bli unge herr aristoteles men det visade sig vara unge herr aristoteles kamrat, en sådan där brud som är lite "crazy" och har neongröna jeans och typ skogshuggargummistövlar på sig. ung excentrika. hon verkar vara jävligt bright dock och inte ohövlig vad jag märkt. fast jag har sett att hon tittar konstigt på mig ibland, liksom granskande. kanske anar hon att det är jag som får utdelningen av hennes välgörenhetsarbete. jag tror nämligen inte att hon vet det, alltså att studievägledaren har avslöjat min identitet. *är så jävla hemlig* kanske är det uppenbart att det är jag som är the basketcase, typ blekare för varje vecka och med ögonpåsar större än ikeakassar. och ja, sur och trumpen då, min signaturutstrålning på seminarium och den enda som inte har någon att hänga med på "rasten". jag får själv bestämma om jag vill vara "anonym" eller inte men vadfan, orkar inte. hon fattar ju uppenbarligen att det är jag och det blir bara meckigt att hämta upp anteckningar i ett "hemligt fack" eller något. men blabla, det jag skulle skriva var:

i dag hade jag och anna s en fikadejt. vi skulle ses efter mitt seminarium men jag flippade nästan under första halvan, kallsvettades, hjärtklapp, you know the drill. jag höll ut till paus och sedan smet jag. träffade så anna en timme tidigare än väntat, lugnade ner mig. jag har inte träffat anna s på aslänge, blir inte så av någon anledning. hon jobbar och jag får mina "perioder" när jag liksom går in i mig själv och inte pallar att ens ringa eller maila eller öppna när det ringer på dörren *elfriede jelinek*

så, ja. det var fint att träffa anna nu, vi hängde ett tag, drack kaffe och sedan följde jag med henne när hon uträttade ärenden: köpa saffran och cd-råmm. sedan, när vi gått åt varsitt håll, kom jag på att jag behövde köpa saker jag med, bland annat sockor(!) och present åt mor som jag ska fira i helgen. nå, jag gick in i närmaste butik. indiska. och här kommer jag till någon slags poäng: när jag hasade runt därinne och oengagerat letade present, fick jag se den unga excentrikan! mitt "anteckningsstöd". vet inte om hon såg mig men liksom. antagligen. kul. tror hon nu att jag skolkar för att shoppa bohemiska tunikor? tänker hon att jag -u-t-n-y-t-t-j-a-r- -s-y-s-t-e-m-e-t-?-

okej, nu när jag har babblat mig fram till slutet här så känner jag att det inte är något att gå upp i atomer över direkt. om jag säger så. skulle också kunna säga att det inte rör mig i ryggen. därmed blir hela den här texten helt meningslös och då var den inte ens intressant till att börja med. men jag har ju inte direkt huvudet på skaft de här dagarna. så. häpp!

till sophie

ice-t


mr t

jävla august

jag är ju inte den som tycker att augustpriset nödvändigtvis är ett bevis på läsvärdhet och litterär kvalitet *kulturfascist_84*. särskilt som min vän p inte ens blev nominerad för pol pots leende när den kom ut. *långsint kulturfascist_84*. men jag är klad hest ändå detta år för priset i den skönlitterära kategorin gick till steve sem-sandberg! krattis!

i blom

jag avskyr unga excentriker, det säger jag ofta och det är sant. det finns dock ett undantag. edward blom. skillnaden mellan edward blom och den typiske unge excentrikern är, förutom åldern (edward blom är född 1970 och är inte en yngling direkt), att hans excentricitet känns helt genuin. alltså att han inte försöker göra sig märkvärdig, han är ingen översittare. han är hövlig och bara sprudlar av entusiasm och kunskap, han liksom njuter sig fram i tillvaron, ätandes och drickandes, tjoandes och tjimmandes i all sin fryntlighet. fryntlig förresten, edward blom är liksom fryntligheten personifierad, NE säger: "fryntlig, godmodigt vänlig och gladlynt (ofta i kombination med viss korpulens). nå, jag baserar ju detta enbart på vad jag har sett på tv ("mellan skål och vägg med edward blom" och "edward bloms gästabud") och läst på hans blogg. jag vet alltså inte om han är en otrevlig knöl privat. å hoppas inte, mitt hjärta skulle brista.

okej, han bär ofta hatt. han är så studentikos man kan vara. men jag kan inte hjälpa att dö av skratt när han utstöter glada utrop, ofta lite snubblande: "jag har också ett snäcksvral!" snäcksvral! hahahaha! eller anekdoterna! när han berättar om den gången han nös så hårt att han körde huvudet i ett piano, fastnade med tänderna och fick dra sig loss med sina händer.

älskar hans tv-program. när han dricker öl och vin och supar och mmmmar och smackar och himlar med ögonen. i edward bloms gästabud lagar han mat, det är i princip bara kött och det känns ju sådär när man är vegetarian. ändå älskar jag det, när han kommer bärandes på en bricka med något grågult på och glatt utropar: "komage!" eller när han blir så glad av att bli inbjuden på ålagille att han skuttar fram som ett litet barn på väg till godisaffären.

jag kan se programmen om och om igen, de finns att se på tv8 play. mellan skål och vägg har visserligen asdålig upplösning och de gamla reklaminslagen är kvar så man måste spola sig igenom dem. men det är värt!

läste förresten på edwards blogg att han googlar sig själv med jämna mellanrum. det slumpar sig också så att de sökord som oftast dyker upp på min recent keyword activity är just "edward blom" och "edward blom blogg". andra populära sökord: "leopardsäl" och "hirams svartvinbärssylt". okej. jag hoppas verkligen att den som googlar "edward blom"och hamnar här är edwards blom himself! hej edward!

samlarbild 4

churchills lilla svarta hund

är så fylld av äckligt jävla självhat att det liksom bubblar ut ur öronen.

unga pistoler

oh happy day! just som jag sitter vid datorn och sliter håret av mig i förtvivlan och stress ringer pressbyrån och meddelar att de har fått in ett paket med mitt namn på. paketet innehållandes fotoalbumet morfar skulle få i 70-årspresent. det är en lång historia det där med många turer, men låt mig säga att albumet har varit på villovägar och i främlingars händer. nu är det alltså i säkert förvar, en vecka försent men ändock.

så, jag drog till pressbyrån och hämtade paket, vidare till ica i årsta för att tjöpa mig något gott att fira med. köpte ett stort olivbröd att äta som frukost, samt färskpressad juice. kom hem, blev sur då det uppdagades att olivbrödet var russinbröd! russin i bröd är bland det vidrigaste som finns. förstår inte varför folk envisas med att peta in skiten i bröd och bakverk.

nå, jag pillade ur russinen efter bästa förmåga och glodde igenom tv-tablån. fick se att tv4 film (som jag råkar ha) visar young guns i eftermiddag! young guns var min favoritfilm när jag var liten. eller, young guns II var min favoritfilm men ettan kom inte långt efter. jag var vansinnigt kär i kiefer sutherland och emilio estevez. och lou diamond phillips.

my taste in men på den tiden var ju något tvivelaktig om man säger så. andra childhood crushes: britta i bullerbyn, macgyver, daryl hannah (som replikant i blade runner) och brandon walsh:

nu sätter jag alltså fart på hemtentaskrivande och artikelförfattande och planerar in en filmpaus 15.45. så roligt kommer jag att ha det denna lördag. kanske blir det roligare med lite mandellikör senare. ja. mycket roligare.