Marias dagbok 2

Newyork den 21/2 1915 kl 10

All right vi äro färdiga att bege oss till hamnen, vårt bagage är redan sänt. Ja vi ha vilat ut äfter den tröttsamma jernvägsresan och har haft det så hemtrefligt och godt här, men vi äro ju på resa. Och snart är man vid hamnen och där ligger Bergenfjord med flagga och skorstenar i de Norska färgerna. Ja här är ett lif; billjetterna skall stämplas resgodset tagas reda på samt polleteras…lyckligtvis ha dock kvinnorna här företrädesrätt.

Och så bär det mot landgången. Här är mycket noga med passport och bijetter till följd af kriget, som min billjett gällde till Stockholm så var det snart klarat. Ja så står man åter på däck å en af dessa flytande kollosser; en porter kommer och tager hand om resgodset samt anvisar oss hyttplats efter det nummer som vi ha å billjett och kolli. Här är snyggare än å någon af de Engelska ångare som jag förr rest med, handukar och sänglinne är fint.

Middagen serveras kl tolf 12 matsedeln består af kål, rostbiff, potatis, smör, mjukt och hårt bröd samt paj för desert. Maten är väl lagad, uppassare och besättning äro Norska, godmodiga och gladlynta, tillmötesgående och vänliga.

Kl 4 skall båten gå, dät är ganska många passagerare. I Chicago trodde vännerna att jag skulle bli ensam kvinna män här är både gamla och unga samt många barn. Där kommer en glad skara unga män, en af dem jude till typen, pryder sig med både svenska flaggan och stjernbaneret. Men han talar klingande Svenska då han tager farväl af sina vänner.

Snart äro de sista koffertarna ombord, tåg lossas och landgången dras in, och huset börjar röra på sig, som gumman sade om färjan. Tojbåten släpper och vänder och framför oss ligger havet. Men rätt nu blir spring och skrik, en kvinna har varit ombord att säga farväl och glömt sig kvar. Lycka vi ej hunnit längre än, de kan signalera tojbåten att komma åter och hämta henne.

Havet är storartat, solen håller just på att dala öfver de kalla glittrande vågorna men, den kommer åter i morgon. Men få se om jag någonsin får återse det härligaste land i världen.

Newyork med sina skyskrapare och milliarder af ljus blir allt mindre och snart ser man blott små ljusreflexer bryta sig emot vattenytan och med en suck till farväl du härliga land vi gå ned att spisa kväll. Då vi återkomma på däck ser man endast de strålande stjernorna och vågornas brus ”kring vårt flytande hus”.

Nere i salongen musiceras det och båten går nu för full maskin och en del känna sig redan yra i huvudet samt knäsvaga. Juden dansar och bjuder upp både gamla och unga. Så slutar första dagen, ja även undertecknad fick en artig komplimang.