Marias dagbok

Chicago den 14/2 1915

Kl 9 lemnar jag det hem där jag gästat för att hvila ut några veckor innan den långa resan till Sverige anträder. Har haft trefligt tillsammans med mina kära gamla vänner, har gjort allt "middagar", "lunsheons", samt visiter. Och så har en månad gått som jag skall minnas med saknad, men saknaden har blivit min lott. Men dessa små ljusreflexer vänskapena har skänkt mig ett och annat minne af tacksamhet som redan hjelpt mig i ensamheten och så även här.

Så är man åter vid en af de stora statijoner som americansk storstad har att bjuda på, man måste ha rest i america för att kunna jöra sig ett begrepp om den lyx, den komfort och framför allt det hänsynsfulla bemötande som de americanska järnvägstjenstemännen bemöta. Här lämna tåg i hvarje minut men en särskild vackmästare utropar hvarje tågs afgång destination och de större städerna å linien, så man kan lugnt sitta i ro till ens eget tåg afropas, men då ger man sig iväg med några hundrade fler kanhända. Vännerna säga Farväl och man är åter på det rullande planet. Men det dröjer en god stund, en tre, fyra timmar innan man ser det sista af Chicago.

Vid gatan kommo några fler svenskar som också skall till old Sveden, en flicka gråter så förtvivlat vid afskedet från sin syster. Och vi gå vidare. Som jag ej har någon bekant så gör jag det bekvämt åt mig i en hörna, det är godt plats så jag tager båda sofforna. Och så hör man maskinens frustande, det oändligt långa passagerartågets krängningar samt konduktörens anonsering af städer och statijoner.

Så fortgår nära två dagar och en natt och kl 5 på fredagen äro vi i Newyork, där föreståndaren på Svenska Emegranthemmet möter oss och han tog genast hand om min kappsäck. Jag blev så glad ty den var tung. Och så bär det på den stora ångfärjan vidare spårvagnen.

Men döm om vår häpnad, då vi skulle bestiga spårvagnen saknandes en liten gosse i sällskapet, omkring en 8 år. En familj från Chicago hade 2 gossar med sig. Man återfann honom sednare på kvällen, en polisman fick se honom ensam bland dessa tusen sinom tusen, som vid denna tid på dagen komma från arbetet. Då han frågade den lille gynnaren hvar han var hemma svarade han att han skulle resa till Sverige och var hemma i Chicago, hvarpå de satte sig i samtal med NA liniens agent i Chicago och fick besked och kl 9 på kvellen kom de till hottellet med honom, till moderns och även vår stora glädje.

Lördagen den 19 var bestämd för vår afresa, men den båt som vi skulle resa med hade haft en så stormig resa över, så Kaptenen har alldrig varit med om svårare, ehuru han var en 45 års man. Så de måste kunna hämta nödig hvila innan de kunna lasta, så vi få stanna i Newyork över lördagen och söndagen.



På söndagen far vi till en svensk kyrka samt taga en del af Newyorks sevärdheter i betraktande, bland annat en statijon till en stor del färdig som kommer att kost 99 millioner dollars.

Bland annat Broadway och fift ave der New york millionärer residera i sina kungliga palats, men det fodrar mera uppmärksamhet och en bättre penna än min för att skildra det så att det kan fattas af någon som ej varit på hinsidan atlanten och sett det på nära håll. Här rusa automobilerna likt myggsvärmar så det är omöjligt att korsa en gata utan särskild polis vid de stora övergångarna. Några andra åkdon få ej pasera på dessa gator.