jag tvättar alltså min smutsiga byk.
i flera veckor har jag gått runt i reservkläder, sådant man gömmer längst inne i garderoben. strumpor med blommor på, urblekta tröjor, partytrosorna som jag aldrig använder för att de är obekväma. snygga men obekväma.idag på själva tvättaredagen bär jag träningsbyxor, noppig t-shirt och en alldeles för liten behå som ger mig fyra bröst, dubbelpattar, vad ni vill. men ja ba: hej babe, take a walk on the wild side, vad bryr jag mig om dubbelpattar, jag tvättar.
men på väg upp från tvättstugan mötte jag tjejen som städar trappuppgången. jag hälsar glatt, typ häjhäj! men hon säger ingenting, hon stirrar på min byst. min dubbla byst. mina dubbelpattar*. och jag förstår att hon föraktar mig, att hon skrattar rått inombords. jag vet ju själv hur roligt det är när man stöter på ett par dubbelpattar, minns bara min klassföreståndare tillika so-lärare i årskurs åtta som alltid bar alltför små dräkter, alltför små pumps och ja, alltför små behåar. vi gjorde narr av henne, stackarn. och nu är jag alltså där själv, utan otidsenlig dräkt och utan trånga mockapumps men ändå. med dubbelpattar. who's laughing now liksom, inte är det jag. det är trapphusetjejen.
*dubbelpattar får man när behåarna är för små. ovandelen av behån trycks in ungefär halvvägs i bröstet som därmed kläms ihop till ett dubbelbröst.
