Marias dagbok 2

Newyork den 21/2 1915 kl 10

All right vi äro färdiga att bege oss till hamnen, vårt bagage är redan sänt. Ja vi ha vilat ut äfter den tröttsamma jernvägsresan och har haft det så hemtrefligt och godt här, men vi äro ju på resa. Och snart är man vid hamnen och där ligger Bergenfjord med flagga och skorstenar i de Norska färgerna. Ja här är ett lif; billjetterna skall stämplas resgodset tagas reda på samt polleteras…lyckligtvis ha dock kvinnorna här företrädesrätt.

Och så bär det mot landgången. Här är mycket noga med passport och bijetter till följd af kriget, som min billjett gällde till Stockholm så var det snart klarat. Ja så står man åter på däck å en af dessa flytande kollosser; en porter kommer och tager hand om resgodset samt anvisar oss hyttplats efter det nummer som vi ha å billjett och kolli. Här är snyggare än å någon af de Engelska ångare som jag förr rest med, handukar och sänglinne är fint.

Middagen serveras kl tolf 12 matsedeln består af kål, rostbiff, potatis, smör, mjukt och hårt bröd samt paj för desert. Maten är väl lagad, uppassare och besättning äro Norska, godmodiga och gladlynta, tillmötesgående och vänliga.

Kl 4 skall båten gå, dät är ganska många passagerare. I Chicago trodde vännerna att jag skulle bli ensam kvinna män här är både gamla och unga samt många barn. Där kommer en glad skara unga män, en af dem jude till typen, pryder sig med både svenska flaggan och stjernbaneret. Men han talar klingande Svenska då han tager farväl af sina vänner.

Snart äro de sista koffertarna ombord, tåg lossas och landgången dras in, och huset börjar röra på sig, som gumman sade om färjan. Tojbåten släpper och vänder och framför oss ligger havet. Men rätt nu blir spring och skrik, en kvinna har varit ombord att säga farväl och glömt sig kvar. Lycka vi ej hunnit längre än, de kan signalera tojbåten att komma åter och hämta henne.

Havet är storartat, solen håller just på att dala öfver de kalla glittrande vågorna men, den kommer åter i morgon. Men få se om jag någonsin får återse det härligaste land i världen.

Newyork med sina skyskrapare och milliarder af ljus blir allt mindre och snart ser man blott små ljusreflexer bryta sig emot vattenytan och med en suck till farväl du härliga land vi gå ned att spisa kväll. Då vi återkomma på däck ser man endast de strålande stjernorna och vågornas brus ”kring vårt flytande hus”.

Nere i salongen musiceras det och båten går nu för full maskin och en del känna sig redan yra i huvudet samt knäsvaga. Juden dansar och bjuder upp både gamla och unga. Så slutar första dagen, ja även undertecknad fick en artig komplimang.

Marias dagbok

Chicago den 14/2 1915

Kl 9 lemnar jag det hem där jag gästat för att hvila ut några veckor innan den långa resan till Sverige anträder. Har haft trefligt tillsammans med mina kära gamla vänner, har gjort allt "middagar", "lunsheons", samt visiter. Och så har en månad gått som jag skall minnas med saknad, men saknaden har blivit min lott. Men dessa små ljusreflexer vänskapena har skänkt mig ett och annat minne af tacksamhet som redan hjelpt mig i ensamheten och så även här.

Så är man åter vid en af de stora statijoner som americansk storstad har att bjuda på, man måste ha rest i america för att kunna jöra sig ett begrepp om den lyx, den komfort och framför allt det hänsynsfulla bemötande som de americanska järnvägstjenstemännen bemöta. Här lämna tåg i hvarje minut men en särskild vackmästare utropar hvarje tågs afgång destination och de större städerna å linien, så man kan lugnt sitta i ro till ens eget tåg afropas, men då ger man sig iväg med några hundrade fler kanhända. Vännerna säga Farväl och man är åter på det rullande planet. Men det dröjer en god stund, en tre, fyra timmar innan man ser det sista af Chicago.

Vid gatan kommo några fler svenskar som också skall till old Sveden, en flicka gråter så förtvivlat vid afskedet från sin syster. Och vi gå vidare. Som jag ej har någon bekant så gör jag det bekvämt åt mig i en hörna, det är godt plats så jag tager båda sofforna. Och så hör man maskinens frustande, det oändligt långa passagerartågets krängningar samt konduktörens anonsering af städer och statijoner.

Så fortgår nära två dagar och en natt och kl 5 på fredagen äro vi i Newyork, där föreståndaren på Svenska Emegranthemmet möter oss och han tog genast hand om min kappsäck. Jag blev så glad ty den var tung. Och så bär det på den stora ångfärjan vidare spårvagnen.

Men döm om vår häpnad, då vi skulle bestiga spårvagnen saknandes en liten gosse i sällskapet, omkring en 8 år. En familj från Chicago hade 2 gossar med sig. Man återfann honom sednare på kvällen, en polisman fick se honom ensam bland dessa tusen sinom tusen, som vid denna tid på dagen komma från arbetet. Då han frågade den lille gynnaren hvar han var hemma svarade han att han skulle resa till Sverige och var hemma i Chicago, hvarpå de satte sig i samtal med NA liniens agent i Chicago och fick besked och kl 9 på kvellen kom de till hottellet med honom, till moderns och även vår stora glädje.

Lördagen den 19 var bestämd för vår afresa, men den båt som vi skulle resa med hade haft en så stormig resa över, så Kaptenen har alldrig varit med om svårare, ehuru han var en 45 års man. Så de måste kunna hämta nödig hvila innan de kunna lasta, så vi få stanna i Newyork över lördagen och söndagen.



På söndagen far vi till en svensk kyrka samt taga en del af Newyorks sevärdheter i betraktande, bland annat en statijon till en stor del färdig som kommer att kost 99 millioner dollars.

Bland annat Broadway och fift ave der New york millionärer residera i sina kungliga palats, men det fodrar mera uppmärksamhet och en bättre penna än min för att skildra det så att det kan fattas af någon som ej varit på hinsidan atlanten och sett det på nära håll. Här rusa automobilerna likt myggsvärmar så det är omöjligt att korsa en gata utan särskild polis vid de stora övergångarna. Några andra åkdon få ej pasera på dessa gator.

please don't confront me with my failures

Hellur,

jag sitter på café med dator, känner mig astöntig. Som att jag försöker göra mig m ä r k v ä r d i g . Har varit på läkarbesök och behövde lite frulle och någon slags a k t i v i t e t utanför hemmet. Alltså, med dator på café.

Ett nytt projekt jag har börjat med (för att lura min depression) är att skriva ned min släkting amerikafararens dagbok. (Själva dagboken är nu moster Alices och jag vill gärna ha en kopia.) Det är en släkting på mödernet som skrivit den, typ mormors morfars syster eller liknande, ska kolla med moster Alice om saken. Nå, Maria hette hon och vad jag förstår bodde hon i Amerikat en period i sitt liv. Den dagbok jag läser är från en resa hem till Sverige. Det är rätt roligt, för mig åtminstone, men ibland svårläst med handstilen. Jag tänkte att jag skulle ta med några av hennes anteckningar här. Det kan bli roligt för er, lite historia och bildning och sådant. Och så orkar jag inte skriva något nytt själv. I don't do too much writing these days. Som det nästan heter i sången. Det är en sådan vacker sång.

Matblogg, goddag

Senast lagade rätt ur Grön i köket

Rotselleribiffar med bön- och majssalsa:

Rotselleribiffar är nu inget direkt exotiskt, rotfrukter i olika former har en ju ätit rätt ofta va. Och "bön- och majssalsa" är ju en vanlig bönsallad med majskorn och rödlök. Men lika gott för det. Alltså, det här var nästan en fullträff om det inte

blivit en smula torrt, det hade behövts något mer. En så
s kanske, lite gräddfil med klippt gräslök. Vi hade kunnat ordna det själva förstås, ett eget tillägg till receptet. Ingen av oss är utvecklingsstörd eller fantasilös på det viset.

Vill också, lite skamset kanske, tillägga att den biff som blev över från middagen smakade utsökt kall dagen därpå när jag lagom hungover glodde igenom kylskåpet. Fabulous. Därför:

I'd rather be fat then be confused

Shauna is "overweight."

Kolla in det här! Klicka på bilderna och se hur fucked det är med BMI. Så nu slutar vi noja över det där, okej?

träsleven

För den som pallade med att läsa förra inlägget och som fann det intressant med matblogg kommer här en mer detaljerad utvärdering av de maträtter som Nico och jag hittills har åtnjutit. Gu, älskar att jag går in för meningslösa och för andra helt ointressanta projekt när jag mår kasst.

Kikärtsspett med fetasallad och tsatsiki

Nico lagade till de utmärkta spetten som utöver kikärter också innehåll couscous och sesamfrö. Jag tycker vanligtvis att kikärtsbiffar blir torra och fadda i smaken, särskilt dagen efter, men de här spetten var delicious även som rester. Jag tror att det har med couscousen att göra. Själv tillredde jag sallad och tsatsiki som båda var utsökta. Men det är å andra sidan inte så svårt att misslyckas med sallad. Eller tsatsiki. En storslagen rätt på det hela, men kanske ingen direkt smaksensation. Därför blir betyget:

Aubergineburgare med haloumiost:

Nico stekte aubergineskivorna perfekt, ganska länge och hårt så att de inte blev sådär sladdriga och slemmiga som aubergine gärna blir. Haloumiosten blev lite övergrillad men det gjorde inte så mycket, inte för mig i alla fall för jag gillar när det blir lite bränt på maten. Själv var jag ansvarig för grönsaker och vitlöksdressing, återigen inte mycket att misslyckas med. Istället för hamburgerbröd använde vi någon sorts fullkornsfralla med solrosfrö som vi grillade i ugnen. En utmärkt rätt men inget nyskapande kanske. Betyget blir:

Saffransstekta grönsaker

Jag hade peppat ett tag inför den här rätten, jag älskar saffran. Nico höll sig mer skeptisk för han gillar knappt saffran i lussebullar, dessutom är priset på saffran hutlöst i år, tack vare krokusskörden och allt det där. Mina förväntningar var höga. Jag var också ansvarig för huvudrätten den här gången som ju bestod av grönsaker enbart. Igen alltså. hur svårt kan det vara? Men ja, det blev rätt misslyckat. Grönsakerna vattniga och smakerna skar sig. Illa. Betyg:

Chèvregratinerade rödbetor med ruccola:

Jag har just börjat lära mig tycka om chèvre, tycker det har så skarp smak va. Men det blev gott, lite märkligt utseende dock för chèvren (eh, chèvre i bestämd form?) mosades med crème fraiche och spriddes sedan ut över rödbetorna. Det såg bra ut vid första servering, smakade väldigt bra också. Fungerade sämre då som rester. chèvreröran flöt ihop med rödbetssaft och blev till en rosa sörja. Ingen aptitlig syn, ingen aptitlig smak. Inte alls som första portionen. Betyget blir därför:

Tofuspett med avokadopesto:

Jag har försökt tillaga tofu två gånger tidigare, båda gånger misslyckades jag. Har egentligen bara ätit god tofu i Kina när jag besökte Siri. Men jag gjorde ett nytt försök. Blev sådär. Tänkte att marinaden i receptet skulle piffa upp tofun, om inte så skulle avokadopeston lyfta rätten. Inget blev särskilt gott. Tofu var inte gott nu heller. Betyget blir en väldigt liten träslev:

Rostad paprikasoppa:

En mycket lättlagad soppa och framförallt väldigt god. Enda minuset var att receptet hade så snålt tilltagna portioner att Nico och jag bara fick en liten tallrik var. Alltså:

Mexikansk grönsaksgryta:

En ganska god om än medioker rätt. Jag hade hoppats på viss hetta men den uteblev trots den hyfsat stora mängden chilifrukt jag petade ner. Desto bättre smakade den dagen efter. Kanske behövde den bara, likt en god ost, lagras en smula. Nå, betyget:

Ceasarsallad med kokta rödbetor:

Min revansch i köket! Trots att vi hoppade över krutongerna (jag älskar bröd) blev det väldigt bra tillslut. Godast var romansalladsbladen med den egenhändigt hopvispade dressingen. I kombination med hyvlad parmesanost. Bra där:

matbloggen

För att pigga upp oss och göra vardagen mer uthärdlig beslöt Nico och jag förra veckan att vi skulle prova på det här med veckohandling. Alltså att göra upp meny för en vecka och sedan handla allt på samma gång. Oerhört vuxet här i heteronormens högborg. Eller ja.

Andra tips mot depression: Klä dig omväxlande! Sköt din hygien! (renlighet är ingen lyx! Utan god hygien är all yttre ansträngning förgäves!) Ta en halvtimmes promenad varje dag! Ät regelbundet! Sköt din sömn!

Fast allt det där är ju helt meningslöst när man är deprimerad ordentligt för då funkar det ju inte. Ingenting funkar.

Anyhoo, för att piffa upp vår deprimerade (bokstavligen då) tillvaro tog vi tillfället i akt att unna oss. alltså, vi bortsåg lite från vår skrala ekonomi och gick loss bland läckerheterna. Typ.

Första veckan nu då. Nico fick välja en kokbok och ur den kokboken valde han sedan veckans alla måltider (bortsett från frukost). Nästa vecka är det min tur. (funderar på Hirams kokbok.)

Nå, Nico valde boken Grön i köket av Mattias Montin, Camilla Sjödin och Jessica Sunnebo.

Hittills har vi ätit:

• Kikärtsspett med fetasallad och tsatsiki
• Aubergineburgare med haloumiost
• Saffransstekta grönsaker
• Chèvregratinerade rödbetor med ruccola
• Tofuspett med avokadopesto
• Rostad paprikasoppa (det är nu inte själva soppan som är rostad, bara paprikorna)
  
• Mexikansk grönsaksgryta
• Ceasarsallad med kokta rödbetor

Det har slumpat sig så att nästan allt Nico har lagat har blivit gott medan de rätter jag tillrett blivit...mindre lyckade. Vet inte om det beror på recepten eller på mig. Jag är egentligen ganska bra på matlagning. Enligt min egen ringa mening.